Ååh vad härligt med skandaler eller hur? För en kort stund kan man helt glömma recessionen och det andra dystra i ens liv, när man antingen skrattar åt människor som gör bort sig i Big Brother, eller är ilsken åt bilförsäljare som grillas av kvällspressen. Livet har plötsligt ett innehåll när den fördämda personliga frustrationen får ett konkret ansikte man kan skratta, håna eller vara ilsken åt. När stora saker, som t.ex. ekonomiska kriser blir för komplexa att greppa tag om, så är dett lättast att gå "back to basics". Desto lägre nivå på skvallret - desto bättre. "Keep it simple!"
Herr Kiesi, nu f.d. försäljningschef för Audi i Finland, ställde upp i en intrevju i tidningen Anna. Detta var en specialutgåva av tidningen och hans intrevju vad en del av en artikelserie "Mannen talar om kvinnan". Int kanske så konstigt att tidningen ifråga medvetet sökte efter likheter mellan kvinnor och bilar när man intervjuar en bilförsäljare under detta tema. Vad var då skandalen? Jo, att han konstigt nog drog just sådana paraleller! Tänka sig, reportern fick precis vad den var ute efter! Stackars karln förstod bara int att hålla käften och tacka nej till den intervjun, och det kostade honom jobbet.
Läste själv igenom citaten som upprört tillochmed på ministernivå (länk till citaten på ugriska). Man behöver int vara någon Einstein för att fatta att kuppen försökte vara rolig, men int riktigt träffa rätt alla gånger. Säkert har det hänt på nån bastukväll att någon skrattat åt hans skämt nångång, så 59-åringen levde säkert i den tron att han är en komiker. Vad lär vi oss av detta då? Åtminstone att man int behöver ha en lysande humor för att kunna sälja bilar, och att en bra försäljare snackar lite för mycket ibland. No shit!?!? Tänk vilken sensation! Kanske presidenten kunde ännu ge ett utlåtande i denna vitala fråga!?
En av grejerna som upprört Volket var Kiesis uttalande om hur han uppskattar att kvinnan stryker hans skjorta. Det gör jag med, men mamma sköter det alltmer sällan nuförtiden. Urled på liknande häxjakter i media, tänker jag själv protestera på mitt eget lilla provokativa vis. Varje gång en skjorta ska stykas hemma hos mig så kommer jag hädanefter att klä mig i kvinnokläder och högljutt sjunga Aretha Franklins "R-E-S-P-E-C-T". Hela världen kommer att bli arg på mig!!! Eller kanske int hela världen, int så många som ser mig stå här ensam i min lilla etta, men det är ju tanken som räknas! Ha! Där fick ni!
04 september, 2009
28 augusti, 2009
Trender och mode
Ibland kan trender föra med sig något intressant och vackert, ibland inte. Själv så uppskattar jag speciellt vissa saker modetrender fört med sig. En av dessa uppfanns år 1946 av den franske ingenjören Louis Réard, nämligen bikinin. Förutsatt att den inte "missbrukas", så är den nog en sann fröjd för ögat. En annan "trendgrej" som faller mig nära hjärtat är rockmusiken, med alla dess underliggande genrer. Gemensamt för kanske bägge av dessa är att dom väckt stor uppståndelse när dom lanserades för första gången, i såväl gott som ont.
Om man ser på mer moderna trender idag så är kanske en av dom mest ögonfallande även den ett kvinnoplagg, nämligen harembyxorna. Hur i hel**** kan någon tycka att dom är snygga? Dom får ju bakdelen att se ut som ett hängande elefantarsle som dessutom skitit på sig. Ibland så tappar jag heltenkelt hoppet för mänskligheten när folk tycks totalt sakna självkritik. Ett plagg blir ju liksom inte snyggt bara av att någon modedesigner bästämmer att detta ska bli sommarens hitgrej! Först går folk på aerobic 15 ggr i veckan för att man ska göra så, och sen när dom får en tajt rumpa så klär dom den i harembyxor! HALÅÅ!?!?!
Ser man sen på t.ex. hårstilar eller mer allmänt på utseende, så är det ju vanligt att vissa grejer återkommer efter att dom varit ur mode i x-antal år. Influenser från 60- och 70-talet har vi fått ta del av dom senaste åren. En sak jag undrat över är varför inte 40-talet kan bli pop igen? Kanske det vore på tiden att vattenkammad sidbena och rektangulär 3 cm bred mustasch sku vara innegrejen nästa sommar? De börjar ju liksom vara passé med att detdär är passé nu, vahh?? Upp och hoppa och ut och marschera bara med glada miner!
Om man ser på mer moderna trender idag så är kanske en av dom mest ögonfallande även den ett kvinnoplagg, nämligen harembyxorna. Hur i hel**** kan någon tycka att dom är snygga? Dom får ju bakdelen att se ut som ett hängande elefantarsle som dessutom skitit på sig. Ibland så tappar jag heltenkelt hoppet för mänskligheten när folk tycks totalt sakna självkritik. Ett plagg blir ju liksom inte snyggt bara av att någon modedesigner bästämmer att detta ska bli sommarens hitgrej! Först går folk på aerobic 15 ggr i veckan för att man ska göra så, och sen när dom får en tajt rumpa så klär dom den i harembyxor! HALÅÅ!?!?!
Ser man sen på t.ex. hårstilar eller mer allmänt på utseende, så är det ju vanligt att vissa grejer återkommer efter att dom varit ur mode i x-antal år. Influenser från 60- och 70-talet har vi fått ta del av dom senaste åren. En sak jag undrat över är varför inte 40-talet kan bli pop igen? Kanske det vore på tiden att vattenkammad sidbena och rektangulär 3 cm bred mustasch sku vara innegrejen nästa sommar? De börjar ju liksom vara passé med att detdär är passé nu, vahh?? Upp och hoppa och ut och marschera bara med glada miner!
05 juli, 2009
18 maj, 2009
Jag har troligtvis inte svininfluensa
Till alla er som varit oroliga, skickat blommor, konfekter, strippor eller telegram så kan jag säga att det nu är bekräftat. Nu kan ni dra en lättnadens suck! Jag har troligtvis INTE svininfluensa fast jag legat i bloggkarantän en längre tid. Det handlade troligtvis endast om någonsorts motivationsbrist och allmän lättja. Tians nyheter, BBC, NBC, ABC och Esso kommer kanske att nämna om detta senare ikväll, men jag ville rapportera först om detta på min blogg. Förklaringen till varför jag inte har svininfluensan är säkert att jag inte under den senare tiden vistats i Mexico. Har aldrig vistats där för den delen, men det är sen en annan sak.
18 april, 2009
Mitt liv som tv-kändis
Vissa av er har kanske inte undrat varför jag bloggat så lite på senare tid. Allt har sin naturliga förklaring... Jag är ju tv-kändis nuförtiden, och har fullt upp med att delta i exklusiva fester och andra jippon som ni stackars vanliga icke-kändisar aldrig blir inbjudna till. Om det är någon som inte vill beundra min "30-minutes of fame" i primetime sändningstid så ska ni inte följa denna länk http://areena.yle.fi/toista?id=2103343. Reprisen är tillgänglig på YLE:s sida fram tills den 13.5.2009
Ni som kände mig i mitt tidigare liv skall inte heller bli förvånade om jag inte hälsar på er ifall ni råkar på mig på stan. Man kan inte hälsa på alla mänskor, och det är ju helt naturligt att kändisar håller samman och bildar egna innegäng. Ta det alltså inte personligt, det handlar bara om att ni inte är vad jag är. Det är ju inte ert fel att ni inte uppnått samma status som jag har. Eller jo, det är ert fel, men jag vill ju inte såra er. Jag har också någon gång varit som er, och jag förstår er frustration.
28 mars, 2009
Där skon klämmer goes TV
Nu räcker det tydligen int för das Volk att jag jomar av mig här på min blogg. I tisdags spenderade jag nämligen hela dagen framför en massa tv-kameror i YLE:s studio i Tammerfan. Ni vet, samma ställe där Pikku Kakkonen sänds ifrån, Tampere kymmenen. Kanske dom sänder utvalda klipp av mitt jomande också där, vem vet... Hursomhelst så klaga jag en massa förstås, samanlagt i ca 4 timmar. Tyvärr går int allt ut i etern, utan dom klipper ihop det till en ca ½h lång snutt.
Min kritik riktade jag mot omsorgminister Risikko, och hennes ologiska politik i snusfrågan. Främst då alltså själva 'logiken' i det hela, utan att försöka försköna själva snusandet i sig. Programmet är en "rättegång" där Risikko står åtalad. Det är nu andra gången på en kort tid dom ringt från YLE och frågat om jag ställer upp å joma. Den första gången tackade jag nej, då handla det om en direktsändning. Det är int så allvarligt att göra bort sig i en bandad sändning sa någon som vet.
Det är lite annat att spy galla framför typ 17 kameror och en massa starka lampor än här på bloggen. Speciellt om man int är van med sånt, så kan det vara svårt att formulera sig klart och vettigt. Så får nu se vad det blir sen. Man vet ju aldrig hur dom klipper ihop det hela. Citerar Magnus monolog till reportern i filmen Torsk på Tallinn: "Du kan klippa och lägga ihop och manipulera dina bilder. Jag vet ju att tekniken har gått ganska långt, och jag var där. Det räcker väl för att du ska kunna måla upp en djävulsbild av mig. Det tror ja. Det tror ja att du kan göra."
Programmet heter Tuomio, och sänds på ugriska på YLE TV2 påskmåndagen 13.4. kl 20:50 republikens tid. Rekommenderar knappast någon att se hela farsen. Man kan också rösta på vem som "vinner" genom SMS. Slösa era pengar på något mer vettigt, tack! Ge fast mig era pengar. Jag gillar pengar. Får ja int det jag vill ha så blir jag arg. Det vill ni nog inte...
Min kritik riktade jag mot omsorgminister Risikko, och hennes ologiska politik i snusfrågan. Främst då alltså själva 'logiken' i det hela, utan att försöka försköna själva snusandet i sig. Programmet är en "rättegång" där Risikko står åtalad. Det är nu andra gången på en kort tid dom ringt från YLE och frågat om jag ställer upp å joma. Den första gången tackade jag nej, då handla det om en direktsändning. Det är int så allvarligt att göra bort sig i en bandad sändning sa någon som vet.
Det är lite annat att spy galla framför typ 17 kameror och en massa starka lampor än här på bloggen. Speciellt om man int är van med sånt, så kan det vara svårt att formulera sig klart och vettigt. Så får nu se vad det blir sen. Man vet ju aldrig hur dom klipper ihop det hela. Citerar Magnus monolog till reportern i filmen Torsk på Tallinn: "Du kan klippa och lägga ihop och manipulera dina bilder. Jag vet ju att tekniken har gått ganska långt, och jag var där. Det räcker väl för att du ska kunna måla upp en djävulsbild av mig. Det tror ja. Det tror ja att du kan göra."
Programmet heter Tuomio, och sänds på ugriska på YLE TV2 påskmåndagen 13.4. kl 20:50 republikens tid. Rekommenderar knappast någon att se hela farsen. Man kan också rösta på vem som "vinner" genom SMS. Slösa era pengar på något mer vettigt, tack! Ge fast mig era pengar. Jag gillar pengar. Får ja int det jag vill ha så blir jag arg. Det vill ni nog inte...
19 mars, 2009
Saker jag inte förstår mig på: Del V - Online dejtande
På den gamla goda tiden, då när underhållsbidragen betalades i mark och internet int fanns, var allt så komplicerat. Det var i princip omöjligt att bryta mot lagen om man stannade hemma. Nuförtiden är det tvärtom. Lättast bryter du mot lagen när du sitter hemma bekvämt vid din dator och klickar dig fram. Till exempel, ännu i början på 90-talet så var det svårt att olagligt lyssna på musik. Då var man tvungen att ta sig till någon utomhuskonsert, i fyllan klättra över staketet, smutsa ner byxorna och riva sönder skjortan i taggtråden innan man fick njuta av olydnaden. Nu är det bara att klick klicka sig in i fördärvet. Samma gäller dejtande. Förr var man tvungen att aktivera sig lite, åtminstone se till att man hade hygienen i skick, men nu kan man sitta hemma stinkandes svett samtidigt som man tvångsflirtar med fast 50 potentiella offer simultant.
Själva idén med onlinedejting-konceptet har jag svårt att fatta. Man (ofta kvinna) laddar upp en bild på sig tagen strax efter skriftskolelägret, sen berättar kvinna om vad kvinna gillar för musik och vad kvinna har för favoritfärg och favoritböcker. Sen förväntar kvinna sig att kvinna ska få vettiga svar på sin 'annons'. Ännu bättre blir det när kvinna laddar upp en profilbild på sin hund Morgan. Hur sjuk är kvinna egentligen? Är det meningen att Man ska bli kåt på eran terrier, och sen vilja träffa er? Fy faa'an! Jag bryr mig ganska noll i vad kvinna har för favoritlitteratur eller favoritfärg. Har aldrig planerat börja idka högläsning hemma eller klä mig i rosa fast det råkar vara kvinnas favoritfärg! Och jo, jag äcklas av sådana som tänder på djur...
Sen så bestämmer Man och kvinna att dom ska träffas IRL efter att parterna underrättat varandra om diverse intressen och hobbyn. Man känner knappt igen kvinna vid själva träffen eftersom kvinna ändrat 'aningen' sedan den första nattvarden (ofta endast fysiskt dock). Kvinna har dessutom med sin hund på träffen, den som Man blev so-not förtjust i. Kvinna (och hund) blir förjust i Man eftersom bilden hon fått stämmer relativt bra överens med verkligheten, men Man är inte inne på samma linje direkt. Man vet inte om det är kvinna eller hund som dreglar på golvet. Man vill dock inte såra kvinna, och tvingas därför i panikångest ta till små vita lögner för att undvika ytterligare konfrontation med kvinna ifråga. Kvinna blir arg och beskyller Man för att vara skitstövel. Man dejtar a l d r i g online mera.
Själva idén med onlinedejting-konceptet har jag svårt att fatta. Man (ofta kvinna) laddar upp en bild på sig tagen strax efter skriftskolelägret, sen berättar kvinna om vad kvinna gillar för musik och vad kvinna har för favoritfärg och favoritböcker. Sen förväntar kvinna sig att kvinna ska få vettiga svar på sin 'annons'. Ännu bättre blir det när kvinna laddar upp en profilbild på sin hund Morgan. Hur sjuk är kvinna egentligen? Är det meningen att Man ska bli kåt på eran terrier, och sen vilja träffa er? Fy faa'an! Jag bryr mig ganska noll i vad kvinna har för favoritlitteratur eller favoritfärg. Har aldrig planerat börja idka högläsning hemma eller klä mig i rosa fast det råkar vara kvinnas favoritfärg! Och jo, jag äcklas av sådana som tänder på djur...
Sen så bestämmer Man och kvinna att dom ska träffas IRL efter att parterna underrättat varandra om diverse intressen och hobbyn. Man känner knappt igen kvinna vid själva träffen eftersom kvinna ändrat 'aningen' sedan den första nattvarden (ofta endast fysiskt dock). Kvinna har dessutom med sin hund på träffen, den som Man blev so-not förtjust i. Kvinna (och hund) blir förjust i Man eftersom bilden hon fått stämmer relativt bra överens med verkligheten, men Man är inte inne på samma linje direkt. Man vet inte om det är kvinna eller hund som dreglar på golvet. Man vill dock inte såra kvinna, och tvingas därför i panikångest ta till små vita lögner för att undvika ytterligare konfrontation med kvinna ifråga. Kvinna blir arg och beskyller Man för att vara skitstövel. Man dejtar a l d r i g online mera.
16 mars, 2009
Saker jag inte förstår mig på: Del IV - Mänskor som int förstår sig på mig
Det finns en hel del mänskor som int förstår sig på mig. Väldigt få vågar/ids säga detta offentligt, så det exakta antalet är svårt att uppskatta. En kvalificerad gissning från min sida är 23%. Denna uppskattning baserar sig på ingenting, men vill man vara trovärdig så måst man presentera siffror. Jag vet int om jag vill vara trovärdig, men jag gillar siffror. Ibland har jag också svårt att förstå mig på mig själv. 79. Jag förstår int varför. Och det är just problemet. Eller är det? 8.
Saker man int förstår sig på kan man int förstå sig på liksom. Därför kan man int resonera sig fram till hur någon int fattar om man int fattar hur dom int fattar liksom. Fattas bara att dom börjar joma om saken. Då vet man int alls vad det handlar om. Men jag inser iallafall att jag int fattar, men det förstår kanske int alla. Nå kanske ni förstår min poäng? Eller så int. Fanns det en poäng överhuvudtaget? Var det meningen att det inte skulle vara nån mening?
Kan man hitta en mening i det meningslösa? Meningslösa lösa meningar. Bokstav efter bokstav, ord efter ord. 362. Och ibland siffror. Lösryckta siffror som stöd för påståenden som inte existerar. 2875. Mening efter mening och stycke efter stycke, som totalt saknar mening. Hur kan man fatta sånt man int fattar? Fattar ni? Jag är skeptisk och tar en tékopp. Té är något jag förstår mig på. My cup of tea, liksom.
Saker man int förstår sig på kan man int förstå sig på liksom. Därför kan man int resonera sig fram till hur någon int fattar om man int fattar hur dom int fattar liksom. Fattas bara att dom börjar joma om saken. Då vet man int alls vad det handlar om. Men jag inser iallafall att jag int fattar, men det förstår kanske int alla. Nå kanske ni förstår min poäng? Eller så int. Fanns det en poäng överhuvudtaget? Var det meningen att det inte skulle vara nån mening?
Kan man hitta en mening i det meningslösa? Meningslösa lösa meningar. Bokstav efter bokstav, ord efter ord. 362. Och ibland siffror. Lösryckta siffror som stöd för påståenden som inte existerar. 2875. Mening efter mening och stycke efter stycke, som totalt saknar mening. Hur kan man fatta sånt man int fattar? Fattar ni? Jag är skeptisk och tar en tékopp. Té är något jag förstår mig på. My cup of tea, liksom.
06 mars, 2009
Saker jag inte förstår mig på: Del III - Ryssar
Nuförtiden bloggar jag alltmer sällan om jobbgrejer. Men med risk för att bli stämplad som dittan och dattan, och dessutom få sparken från jobbet, så tycker jag ändå att jag måst skriva om en sak. Företaget jag jobbar för levererar olika sorts anläggningar och konsulttjänster för industrin. I många av anläggningarna vi designar uppkommer det i processerna oundvikligen dödligt farliga gaser under driften, bl.a. svavelväte. Andas man in koncentrerat svavelväte så dör man genast. Därför är det naturligt att säkerheten prioriteras i alla steg av planeringen och naturligtvis också under själva driften. Vi använder oss bl.a. av svavelvätemätare som tjuter till vid minsta koncentration.
Nåväl, nyligen var jag på ett försäljningsmöte där vi försökte göra vårt bästa i att inte sälja något till Ryssland. Ingen vill åka iväg dit heltenkelt, och allra minst jag. En av kollegerna som var på samma möte hade nyligen varit till Sibirien på konsultuppdrag, där det fanns i drift en liknande anläggning som den vi försökte att inte sälja, men av modell äldre och av rysk design. Efter avverkad fabrikssafari passade en av dom ryska cheferna på att ställa en fråga till min kollega. Det var den enda frågan dom ställde den finska experten som var på besök där. Deras fråga löd "Jo, vi undrar varför dom som dör här alltid ligger på rygg?"
Deras problem var alltså inte själva olyckorna i fabriken, det hade dom inte funderat över destomera, men dom tyckte det var väldigt konstigt att den avlidne alltid låg på rygg. "Titta, nu ligger det en på rygg där igen! Va konstigt!" Hur många som dött i denna gaskammare fråga min kollega aldrig av dom, men man kan anta att det rör sig om ganska många när dom märkt ett sådant statistiskt samband mellan dödsfallen. Ibland vet man int om man ska skratta eller gråta. Jag brukar välja att skratta. Nån klok har sagt att det förlänger livet.
Nåväl, nyligen var jag på ett försäljningsmöte där vi försökte göra vårt bästa i att inte sälja något till Ryssland. Ingen vill åka iväg dit heltenkelt, och allra minst jag. En av kollegerna som var på samma möte hade nyligen varit till Sibirien på konsultuppdrag, där det fanns i drift en liknande anläggning som den vi försökte att inte sälja, men av modell äldre och av rysk design. Efter avverkad fabrikssafari passade en av dom ryska cheferna på att ställa en fråga till min kollega. Det var den enda frågan dom ställde den finska experten som var på besök där. Deras fråga löd "Jo, vi undrar varför dom som dör här alltid ligger på rygg?"
Deras problem var alltså inte själva olyckorna i fabriken, det hade dom inte funderat över destomera, men dom tyckte det var väldigt konstigt att den avlidne alltid låg på rygg. "Titta, nu ligger det en på rygg där igen! Va konstigt!" Hur många som dött i denna gaskammare fråga min kollega aldrig av dom, men man kan anta att det rör sig om ganska många när dom märkt ett sådant statistiskt samband mellan dödsfallen. Ibland vet man int om man ska skratta eller gråta. Jag brukar välja att skratta. Nån klok har sagt att det förlänger livet.
03 mars, 2009
Saker jag inte förstår mig på: Del II - Måndagar
Världen vore bättre utan måndagar! Jag vågar påstå att måndagar orsakar åtminstone cancer, högt blodtryck, alkoholism, skilsmässor, splittrade familjer, krig, elände och impotens. Kontrasten mellan söndagen och måndagen är heltenkelt för stor. Hela veckan går åt att återhämta sig från chocken, och när fredagen äntligen är ett faktum så tar folk till flaskan för att glömma eländet. För säkerhets skull så görs en omstart på lördan och söndagen spenderas sen i avgiftningens tecken. Detta upprepas ända tills man får semester. Då super finnen varje dag för att förtränga helvetet och hela vinterns retroaktiva angst.
När semestern väl är avverkad så återvänder man till jobbet... på en måndag. Denna måndag är värst av alla måndagar på hela året. Helgen därpå drar man en kanonfylla bara för att förtränga årets värsta arbetsvecka. Andra veckan efter semestern är inte mycket bättre än vecka ett p.g.a. abtinensbesvären efter veckoslutet. Vecka tre försöker man blicka framåt och tänka i positiva banor. Nu börjar man alltså planera följande års semester. Mycket snart märker man dock att alla pengarna runnit ner för strupen. Vecka fyra kryper morkkistrollet allt närmare och närmare under nattens sömnlösa timmar. Hösten och mörkret är dessutom på kommande, va trevligt! Morkkisen kväver man med, ja vad annars, en rejäl spritfest.
I urminnes tider har månen associerats med mentala rubbningar och psykiskt illamående (jmf engelskans lunar, lunatic ~ crazy). Redan dom forna sumererna visste att mån-dagen är en väldigt mörk och avskyvärd dag. Enda sedan dess så har den haft en negativ klang i arbetarklassens öron, och orsakat en massa lidande och elände. I min mening borde vi ta lärdom av historien och göra något åt saken! Problem är till för att lösas, och fast alkohol är ett utmärkt lösningsmedel för diverse substanser, så löser det inte problemet med ständigt och alltför frekvent återkommande måndagar!
Mitt förslag, och min lösning till problemet är följande. Med tanke på folkhälsan och folkets välmående i Finland så borde det införas en buffertdag mellan söndagen och måndagen. Denna buffertdag skulle kunna vara t.ex. en fyratimmars arbetsdag där samtliga är helt utan resultatansvar. Känner man för kan man jobba lite, annars är det helt okej att slappa och snacka en massa scheisse vid kaffebordet. Mår man riktigt dåligt så får ingen ifrågasätta fast man stannar hemma hela dagen utan någon vettig förklaring. Kommer någon till jobbet luktandes sprit på buffertdagen så är också detta helt acceptabelt. Alla dina synder blir förlåtna på buffertdagen - Buffertdagen räddar världen!
När semestern väl är avverkad så återvänder man till jobbet... på en måndag. Denna måndag är värst av alla måndagar på hela året. Helgen därpå drar man en kanonfylla bara för att förtränga årets värsta arbetsvecka. Andra veckan efter semestern är inte mycket bättre än vecka ett p.g.a. abtinensbesvären efter veckoslutet. Vecka tre försöker man blicka framåt och tänka i positiva banor. Nu börjar man alltså planera följande års semester. Mycket snart märker man dock att alla pengarna runnit ner för strupen. Vecka fyra kryper morkkistrollet allt närmare och närmare under nattens sömnlösa timmar. Hösten och mörkret är dessutom på kommande, va trevligt! Morkkisen kväver man med, ja vad annars, en rejäl spritfest.
I urminnes tider har månen associerats med mentala rubbningar och psykiskt illamående (jmf engelskans lunar, lunatic ~ crazy). Redan dom forna sumererna visste att mån-dagen är en väldigt mörk och avskyvärd dag. Enda sedan dess så har den haft en negativ klang i arbetarklassens öron, och orsakat en massa lidande och elände. I min mening borde vi ta lärdom av historien och göra något åt saken! Problem är till för att lösas, och fast alkohol är ett utmärkt lösningsmedel för diverse substanser, så löser det inte problemet med ständigt och alltför frekvent återkommande måndagar!
Mitt förslag, och min lösning till problemet är följande. Med tanke på folkhälsan och folkets välmående i Finland så borde det införas en buffertdag mellan söndagen och måndagen. Denna buffertdag skulle kunna vara t.ex. en fyratimmars arbetsdag där samtliga är helt utan resultatansvar. Känner man för kan man jobba lite, annars är det helt okej att slappa och snacka en massa scheisse vid kaffebordet. Mår man riktigt dåligt så får ingen ifrågasätta fast man stannar hemma hela dagen utan någon vettig förklaring. Kommer någon till jobbet luktandes sprit på buffertdagen så är också detta helt acceptabelt. Alla dina synder blir förlåtna på buffertdagen - Buffertdagen räddar världen!
23 februari, 2009
Saker jag inte förstår mig på: Del I - Tatueringar
En stor del av mina bekanta har stauerat ett exempel med minst en tatuering. Jag brukar aldrig ifrågasätta enskilda personers val att beklä sig med grafitti, men sådär på ett allmänt plan så kan jag inte förstå detta. "Små diskreta tatueringar kan vara riktigt snygga", Nä, det kan dom inte! Jag förstår att folk som suttit i fängelse halva livet eller dom som jobbat till sjöss skaffat sig klotter på kroppen, men att "normalt" folk vill ha sånt skräp går över mitt begränsade förstånd.
Många har tydligen också ett behov av att flagga med dessa missformade tribaler när dom väl skaffat sådana. Måst man klä sig allmänt töntigt bara för att få visat upp sin tatuering? Jag vill int se varken ditt tuffa "konstverk" övanför svanskotan eller dina celluliter nedanför, tack! Trendgrejer överlag är löjliga, och till min stora förargelse så tycks denna trend aldrig gå över. För att få slut på trenden så borde jag kanske skaffa mig en tatuering mellan tårna. Sen så ska jag aldrig tvätta fötterna och så ska jag gå och spräta med tårna så alla får ta del av härligheten. "Titta vilket roligt citat på latin jag har mellan mina tår!!"
Många har tydligen också ett behov av att flagga med dessa missformade tribaler när dom väl skaffat sådana. Måst man klä sig allmänt töntigt bara för att få visat upp sin tatuering? Jag vill int se varken ditt tuffa "konstverk" övanför svanskotan eller dina celluliter nedanför, tack! Trendgrejer överlag är löjliga, och till min stora förargelse så tycks denna trend aldrig gå över. För att få slut på trenden så borde jag kanske skaffa mig en tatuering mellan tårna. Sen så ska jag aldrig tvätta fötterna och så ska jag gå och spräta med tårna så alla får ta del av härligheten. "Titta vilket roligt citat på latin jag har mellan mina tår!!"
17 februari, 2009
16 februari, 2009
Som en slaktad kalv
Vissa påstår att djur inte har någon själ. Huruvida det stämmer eller ej vet jag inte, men i fredags kände jag mig som en slaktad kalv där själen stannat kvar i kroppen. Ifall det är möjligt alltså. Hvad? Hur? Hvarför? Det hela började med att jag blev 'lurad' att delta i en Judoträning av en kompis. Jag har under en längre tid funderat på att återuppta träningen i denna ädla kampsport som jag aktivt sysslade med för mera än 15 år sedan. Nu hade jag inga ursäkter mera, så jag var illa tvungen att följa med min vän till dojon i centrala Hufvudstaden.
När jag väl hittade tatamin (judomattan), så såg jag mycket svart, ordagrannt. Typ hälften av alla deltagare hade svart bälte. Jag kände en stor klump i min hals. *Gulps* Min grundkondition är inte så värst på topp efter allt soffliggande i höstas, så jag hade förstås hoppats på lite lättare motstånd. Dom första orden jag hörde sensein (tränaren) yttra var "Okej, vi börjar som uppvärmning med en halvtimme matt-randori." You gotta B F-kin kiddin me! En halvtimme brottning med en massa svartbältare som uppvärmning med min skitkondis!
Efter en kvart så såg jag bara svart, ordagrannt. Det slog helt svart i mina ögon och syret tog slut. Jag hade räknat med att jag skulle ha en viss fördel i.o.m. massan jag samlat på mig med soffliggandet och chipsätandet, men märkte ganska fort att denna massa är tyvärr till ens nackdel ifall man ligger inpaketerad underst på golvet. Först tar konditionen slut, sen tar krafterna slut och slutligen tar syret slut när rosetten man ligger inknuten i stramas åt ytterligare. Det finns ingen annan utväg än att klappa med handen på motståndaren och ge upp...
Trots att hela min kropp pryds av stora blåmärken ännu idag så är det något fascinerande med att få stryk. Jag vill tillbaka dit! Jag vill ha mera stryk! Vill man bli bättre så måst man vara redo att stå ut med en hel del plågor. "No pain - No gain", heter det, och sanningen är nog att fast huru mycket man ligger på soffan och kollar på ninjafilmer så blir man int bättre av det. Högst är man stjärna i sina egna dagdrömmar. Ända tills man märker hur det egentligen står till, och då, då känner man sig som en slaktad kalv.
När jag väl hittade tatamin (judomattan), så såg jag mycket svart, ordagrannt. Typ hälften av alla deltagare hade svart bälte. Jag kände en stor klump i min hals. *Gulps* Min grundkondition är inte så värst på topp efter allt soffliggande i höstas, så jag hade förstås hoppats på lite lättare motstånd. Dom första orden jag hörde sensein (tränaren) yttra var "Okej, vi börjar som uppvärmning med en halvtimme matt-randori." You gotta B F-kin kiddin me! En halvtimme brottning med en massa svartbältare som uppvärmning med min skitkondis!
Efter en kvart så såg jag bara svart, ordagrannt. Det slog helt svart i mina ögon och syret tog slut. Jag hade räknat med att jag skulle ha en viss fördel i.o.m. massan jag samlat på mig med soffliggandet och chipsätandet, men märkte ganska fort att denna massa är tyvärr till ens nackdel ifall man ligger inpaketerad underst på golvet. Först tar konditionen slut, sen tar krafterna slut och slutligen tar syret slut när rosetten man ligger inknuten i stramas åt ytterligare. Det finns ingen annan utväg än att klappa med handen på motståndaren och ge upp...
Trots att hela min kropp pryds av stora blåmärken ännu idag så är det något fascinerande med att få stryk. Jag vill tillbaka dit! Jag vill ha mera stryk! Vill man bli bättre så måst man vara redo att stå ut med en hel del plågor. "No pain - No gain", heter det, och sanningen är nog att fast huru mycket man ligger på soffan och kollar på ninjafilmer så blir man int bättre av det. Högst är man stjärna i sina egna dagdrömmar. Ända tills man märker hur det egentligen står till, och då, då känner man sig som en slaktad kalv.
13 februari, 2009
En glädjenyhet på fredagen den 13:e
Min chef höll redan på att skicka mig till Ryssland, men som tur så får jag lite andrum nu! Länken till Helsingin Sanomat Vem vill nu åka dit? Inte jag iallafall...
11 februari, 2009
09 februari, 2009
En vit ängel och en svart bas
Han: Du.. Får jag ställa dig en fråga?
Jag: Jovisst!
Han: En vit ängel och en svart bas, hur låter det?
Jag: Ööh, det låter väl bra. Hurudan bas?
Han: En svart en, med överdrivet lång hals.
Jag: Jo, jag förstår. Det låter ganska coolt.
Han: Ska de vara kontrabas?
Jag: Nää, definitivt en elbas. Här snackar vi inte om klassiskt eller jazz.
Han: Du har nog rätt, det ska nog vara en elbas.
Jag: Är du basist?
Han: Nää, men jag gillar instrumentet.
Jag: Jag också...
Denna dialog förde jag igår med en helt okänd man vid bardisken till den (ö)kända restaurangen Roskapankki i Berghäll. En av dom konstigaste inledningarna på diskussioner med okända personer jag stött på i mitt liv. I Berghäll så får man ibland föra riktigt intressanta diskussioner med helt främmande människor. Mannen som verkade relativt städad och någotsånär nykter var bara så in i sina egna funderingar att han ville få en andra åsikt.
Jag brukar vanligtvis inte besöka krogar på söndagar, men detta var ett "specialfall", och just i denna stadsdel så hittar man alltid någon krog där det är fullt ös, oberoende av klockslag eller veckodag. Här finns det muntra typer som förfriskat sig med det ena eller det andra. Klarar man bara av att ställa om hjärnan på deras våglängd så kan diskussionerna ibland vara riktigt givande. Innan jag somnade igårkväll låg jag och funderade på detta. En vit ängel, och en svart bas. Det låter ju faktiskt ganska coolt.
Jag: Jovisst!
Han: En vit ängel och en svart bas, hur låter det?
Jag: Ööh, det låter väl bra. Hurudan bas?
Han: En svart en, med överdrivet lång hals.
Jag: Jo, jag förstår. Det låter ganska coolt.
Han: Ska de vara kontrabas?
Jag: Nää, definitivt en elbas. Här snackar vi inte om klassiskt eller jazz.
Han: Du har nog rätt, det ska nog vara en elbas.
Jag: Är du basist?
Han: Nää, men jag gillar instrumentet.
Jag: Jag också...
Denna dialog förde jag igår med en helt okänd man vid bardisken till den (ö)kända restaurangen Roskapankki i Berghäll. En av dom konstigaste inledningarna på diskussioner med okända personer jag stött på i mitt liv. I Berghäll så får man ibland föra riktigt intressanta diskussioner med helt främmande människor. Mannen som verkade relativt städad och någotsånär nykter var bara så in i sina egna funderingar att han ville få en andra åsikt.
Jag brukar vanligtvis inte besöka krogar på söndagar, men detta var ett "specialfall", och just i denna stadsdel så hittar man alltid någon krog där det är fullt ös, oberoende av klockslag eller veckodag. Här finns det muntra typer som förfriskat sig med det ena eller det andra. Klarar man bara av att ställa om hjärnan på deras våglängd så kan diskussionerna ibland vara riktigt givande. Innan jag somnade igårkväll låg jag och funderade på detta. En vit ängel, och en svart bas. Det låter ju faktiskt ganska coolt.
06 februari, 2009
Tvångsdejt
Det hände sig härom veckan att min bror var på besök hos mig. En dag fick han en idé att han vill ha dreadlocks, ni vet, sånadär rastaflätor. Nå, han hitta ett ställe här i Hufvudstaden som var relativt förmånligt och bestämde sig för att fixa flätorna där. Eftersom det tar typ halva dagen (6-8 h) att fixa ihop dreadlocks så behövde han min hjälp med att föra mat åt honom. Jag passar på att sitta ner och smalltalka med den Afrikanska kvinnan som äger stället, samtidigt som jag för mellanmålet åt brorsan.
Rastafrisörskan frågar en massa frågor av mig samtidigt som hon rullar ihop flätorna åt brorsan. "Är du gift? Har du barn och familj? Tänker du skaffa familj?". Jag svarar utan att tänka så mycket... "Nää, nää, tjaa kanske". Nu har hon mittiallt lösningen på mina 'problem'. "Jag har en syster som skulle passa dig perfekt! Vänta så får du tala med henne!" Kvinnan överräcker mig telefonen och säger att jag ska snacka på engelska. Jag försöker tynga ur mig några ord som: "ööh, hej... vem är du?".
Efter att jag snackat med systern så ringer kvinnan nästa samtal, till sin mamma. Plötligt säger hon också att mamman vill snacka med mig... på engelska. WTF!?!?! Jag fortsätter i samma stil: "ööh, hej... vem är du?". Efter att jag snackat med mamman så säger hon att hennes syster som jag var i telefon med nyss är påväg till frisörssalongen och hon skulle gärna vilja träffa mig. "Hon har ett barn från förr, men om du vill ha egna så går det nog säkert att fixa..."
Man blir ju rädd med mindre, typ. Sen så har dom tydligen redan kommit överens om att jag ska komma på besök hem till dom samma kväll för att träffa hela familjen och alla barnen. Urk! Plötsligt kommer jag på att jag har andra planer, för typ resten av mitt liv. Jag ursäktar mig och säger att jag måst tyvärr åka hemåt nu. Kvinnan ger mig sitt telefonnummer och ber mig ringa sen när jag har tid. Försöker säga att jag har ganska mycket just nu... Jag åker iväg hem, helt skräckslagen. Så kan det gå när kulturer krockar...
Rastafrisörskan frågar en massa frågor av mig samtidigt som hon rullar ihop flätorna åt brorsan. "Är du gift? Har du barn och familj? Tänker du skaffa familj?". Jag svarar utan att tänka så mycket... "Nää, nää, tjaa kanske". Nu har hon mittiallt lösningen på mina 'problem'. "Jag har en syster som skulle passa dig perfekt! Vänta så får du tala med henne!" Kvinnan överräcker mig telefonen och säger att jag ska snacka på engelska. Jag försöker tynga ur mig några ord som: "ööh, hej... vem är du?".
Efter att jag snackat med systern så ringer kvinnan nästa samtal, till sin mamma. Plötligt säger hon också att mamman vill snacka med mig... på engelska. WTF!?!?! Jag fortsätter i samma stil: "ööh, hej... vem är du?". Efter att jag snackat med mamman så säger hon att hennes syster som jag var i telefon med nyss är påväg till frisörssalongen och hon skulle gärna vilja träffa mig. "Hon har ett barn från förr, men om du vill ha egna så går det nog säkert att fixa..."
Man blir ju rädd med mindre, typ. Sen så har dom tydligen redan kommit överens om att jag ska komma på besök hem till dom samma kväll för att träffa hela familjen och alla barnen. Urk! Plötsligt kommer jag på att jag har andra planer, för typ resten av mitt liv. Jag ursäktar mig och säger att jag måst tyvärr åka hemåt nu. Kvinnan ger mig sitt telefonnummer och ber mig ringa sen när jag har tid. Försöker säga att jag har ganska mycket just nu... Jag åker iväg hem, helt skräckslagen. Så kan det gå när kulturer krockar...
Primus - Wynona's Big Brown Beaver
Blev ganska så ifrån mig igår när jag kolla på komedin "Zack and Miri Make a Porno", och den inleddes med en av mina favoritlåtar, nämligen "Primus - Wynona's Big Brown Beaver". Därför måste jag klistra upp låten här idag. Funderar faktiskt på allvar att gå och se den på bio bara för att höra Primus låten en gång till :-)
02 februari, 2009
Skrotpumpar-Nisse
Nu har jag åter igen inlett min årliga vårträning på gymmet. Handla ett halvårs kort förra veckan och körde igång träningen på allvar i helgen. Gympass både på lördan och söndan, och imorse kunde jag nästan inte ta mig upp ur sängen. Ryggen är så sjuk att ja går helt krokig. Så ska det vara, no pain - no gain! Tänkte här dela med mig lite av mina träningserfarenheter till er som inte är lika insatta.
Jag har ingen aning om hur kvinnor borde träna, dom har ju helt sina egna manicker, så därför kan jag inte ge kvinnor andra råd än att hålla sig borta från apparatur där män tränar. Finns inget mera irriterande när någon särring tränar med minimivikter och tar hela dagen tid på sig på någon apparat där jag vill träna. Poängterar man detta så får dom bara i nerverna, och det tar ännu längre innan dom släpar sina celluliter bort därifrån.
Egentligen så finns det bara två saker man måst träna som man: bänkpress och biceps. Mellan varven kan man träna lite magmuskler också, men allt annat är menat för kvinnor eller barn. Med sitt bänkpressresultat imponerar man på andra grabbar, och med bicepsen imponerar man på brudarna. Magmusklerna är int så viktiga, för en riktig man har nog sixpack mitt på torson, men den syns bara int.
Undvik all sorts uppvärmning och/eller stretching. Det är heltenkelt för fjolligt och du kommer bara att bli utskrattad och hånad om du sysslar med sånt. Ladda på maxvikterna direkt och pumpa järnet så att blodkärlen spricker i tinningen. Om du vill bli respekterad så ska du dessutom berätta högljutt om t.ex. hur mycket du pumpade innan du skadade din axel. Försök se förbannad ut hela tiden.
Jag har ingen aning om hur kvinnor borde träna, dom har ju helt sina egna manicker, så därför kan jag inte ge kvinnor andra råd än att hålla sig borta från apparatur där män tränar. Finns inget mera irriterande när någon särring tränar med minimivikter och tar hela dagen tid på sig på någon apparat där jag vill träna. Poängterar man detta så får dom bara i nerverna, och det tar ännu längre innan dom släpar sina celluliter bort därifrån.
Egentligen så finns det bara två saker man måst träna som man: bänkpress och biceps. Mellan varven kan man träna lite magmuskler också, men allt annat är menat för kvinnor eller barn. Med sitt bänkpressresultat imponerar man på andra grabbar, och med bicepsen imponerar man på brudarna. Magmusklerna är int så viktiga, för en riktig man har nog sixpack mitt på torson, men den syns bara int.
Undvik all sorts uppvärmning och/eller stretching. Det är heltenkelt för fjolligt och du kommer bara att bli utskrattad och hånad om du sysslar med sånt. Ladda på maxvikterna direkt och pumpa järnet så att blodkärlen spricker i tinningen. Om du vill bli respekterad så ska du dessutom berätta högljutt om t.ex. hur mycket du pumpade innan du skadade din axel. Försök se förbannad ut hela tiden.
30 januari, 2009
Födelsedag
Jag hade helt glömt bort att jag har födelsedag idag. Nå, jag blev påmind om detta när jag väcktes mitt i natten av ett SMS från en helt annan tidszon. "Grattis grattis!" Tack så hemskt mycket! Dit for minst en timme av den dyrbara nattsömnen. Dryga timmen innan jag satt min väckarklocka att ringa anländer nästa SMS. Så var alltså den dagen förstörd!
Jag brukar int fira min födelsdag egentligen alls, men nästa natt ska jag fira riktigt ordentligen med minst 14 timmars nattsömn! Ifall int då väggrannen från andra trappan bestämmer sig för att ordna en fest IGEN. Hör jag ett knys därifrån så kommer jag att ta en kubik bajsblöjor från dagiset i första våningen och tynga in dom i killens brevinkast. Shit happens!
Jag är inte den trevligaste personen om jag blir väckt i min skönhetssömn. Sovandet är annars också min favorithobby. Kostar ingenting att sova, och endast fantasin ställer gränser för vad man kan uppleva. Jag har dessutom märkt att jag kan kontrollera och styra mina drömmar. Ifall jag bestämmer mig för att drömma om en viss sak, så gör jag det. Inatt ska ja drömma om sommaren...
Jag brukar int fira min födelsdag egentligen alls, men nästa natt ska jag fira riktigt ordentligen med minst 14 timmars nattsömn! Ifall int då väggrannen från andra trappan bestämmer sig för att ordna en fest IGEN. Hör jag ett knys därifrån så kommer jag att ta en kubik bajsblöjor från dagiset i första våningen och tynga in dom i killens brevinkast. Shit happens!
Jag är inte den trevligaste personen om jag blir väckt i min skönhetssömn. Sovandet är annars också min favorithobby. Kostar ingenting att sova, och endast fantasin ställer gränser för vad man kan uppleva. Jag har dessutom märkt att jag kan kontrollera och styra mina drömmar. Ifall jag bestämmer mig för att drömma om en viss sak, så gör jag det. Inatt ska ja drömma om sommaren...
27 januari, 2009
Grannsämja
Nu har det då hänt. Någon har urinerat på min grannes dörrmatta, och grannflickan (inte den dekadenta grannen alltså, utan hon som spelar badminton) är flyförbannad p.g.a. detta. Hon har skrivit en lång uppsats och hängt upp den på anslagstavlan i trappan. Fast jag inte är skyldig, så känner jag liksom ändå att jag borde förklara mig för henne. "Det var inte jag - jag var i Åbo då. Jag har alibi". Helt på sant asså!
Nu undrar jag om det är bättre att hålla tyst, eller att försöka säga att det inte var jag. Jag brukar faktiskt sköta sånt på vessan. Oftast. Börjar man bortförklara saken så låter det ju onekligen som om man själv anser att man är misstänkt för dådet. Kan låta som om "Det var faktiskt inte jag denhär gången". Tystar man ner det hela så kan det också verka som om man har något att dölja. Vet inte riktigt hur jag borde agera.
Igår kom jag också på orsaken till varför Jehovas vittniskorna aldrig ringde på min dörr. När jag flytta in i lägenheten printade jag nämligen ut en tarralapp där det står "Ei mainoksia - Ei ilmaisjakeluja - Ei uskonkäännyttäjiä." Alltså jag vill inte ha besök av någon som försöker ovända mig till deras tro. Orättvist att innan var det bara gamla gubbar som sprang till mig, men när jag väl får klistrat upp en lapp så skickar dom snygga unga damer ut på sina korståg.
Nu undrar jag om det är bättre att hålla tyst, eller att försöka säga att det inte var jag. Jag brukar faktiskt sköta sånt på vessan. Oftast. Börjar man bortförklara saken så låter det ju onekligen som om man själv anser att man är misstänkt för dådet. Kan låta som om "Det var faktiskt inte jag denhär gången". Tystar man ner det hela så kan det också verka som om man har något att dölja. Vet inte riktigt hur jag borde agera.
Igår kom jag också på orsaken till varför Jehovas vittniskorna aldrig ringde på min dörr. När jag flytta in i lägenheten printade jag nämligen ut en tarralapp där det står "Ei mainoksia - Ei ilmaisjakeluja - Ei uskonkäännyttäjiä." Alltså jag vill inte ha besök av någon som försöker ovända mig till deras tro. Orättvist att innan var det bara gamla gubbar som sprang till mig, men när jag väl får klistrat upp en lapp så skickar dom snygga unga damer ut på sina korståg.
14 januari, 2009
Sexchockad
Ibland är det roligt att läsa när tidningar hittar på nya ord. Aftonbladet skriver om en man som blivit sexchockad. Kan man annat än dra på munnen åt rubriken "Patient sexchockad på sjukhus i Karlstad" ? Ja, man har ju hört om elchockar och insulinchockar, vem vad är en sexchock? Min första tanke är att detdär låter som något man borde prova på. En trevlig överraskning, dvs en sexchock.
När man läser artikeln så förstår man vad det handlar om. Han har alltså vaknat upp på sjukhuset av att en annan patient haft sex i sängen bredvid. Sånt är ju naturligtvis helt oacceptabelt! Om en får ska alla få, så måste det vara i jämställdhetens Sverige! Det chockerande var alltså inte att han blev utsatt för sexuella undergrepp, utan att han INTE blev det. Visst skulle jag också bli förbannad om kaveri får men int jag.
Därför tycker jag att det borde stiftas en ny lag som säger att om en får så får alla, annars får ingen alls. Jag tycker detta sku vara en bra lag. Staten vet ju som bekant vad som är bäst för den enskilda individen, och förstår inte vissa individer sitt eget bästa så bör man ingripa i detta. Imorron ska ja ta sjukledigt pga "sexchock". Om tillräckligt många tar sjukledigt med den orsaken så kan vi få igenom mitt lagförslag! Jag vet nog vad ni sysslar med där i grannen... Väggarna är inte så tjocka som ni tror... Orättvist, och framförallt chockerande!
När man läser artikeln så förstår man vad det handlar om. Han har alltså vaknat upp på sjukhuset av att en annan patient haft sex i sängen bredvid. Sånt är ju naturligtvis helt oacceptabelt! Om en får ska alla få, så måste det vara i jämställdhetens Sverige! Det chockerande var alltså inte att han blev utsatt för sexuella undergrepp, utan att han INTE blev det. Visst skulle jag också bli förbannad om kaveri får men int jag.
Därför tycker jag att det borde stiftas en ny lag som säger att om en får så får alla, annars får ingen alls. Jag tycker detta sku vara en bra lag. Staten vet ju som bekant vad som är bäst för den enskilda individen, och förstår inte vissa individer sitt eget bästa så bör man ingripa i detta. Imorron ska ja ta sjukledigt pga "sexchock". Om tillräckligt många tar sjukledigt med den orsaken så kan vi få igenom mitt lagförslag! Jag vet nog vad ni sysslar med där i grannen... Väggarna är inte så tjocka som ni tror... Orättvist, och framförallt chockerande!
13 januari, 2009
Dörrknackare
Om det är någon som oväntat ringer på min dörr så är det antingen tv-licenskontrollanten eller ett Jehovas vittne. Under dom senaste 10 åren så har väl kanske endast en arg höggravid granne några gånger avvikit ifrån detta mönster där jag bodde innan. Ja, och förra månaden ringde faktiskt min badmintonspelande granne på mitt i natten när jag glömt nyckeln i låset. Undrar hur jag lyckades med det...
Nåväl. Igår ringde två löjligt snygga Jehovas vittniskor på hos min dekadenta granne. Jag hoppades förstås på att dom även skulle komma och hälsa på mig när grannen aldrig öppna dörren, men icke! Varför vill dom int hälsa på mig? Är jag på deras svarta lista av någon orsak, eller? Om någon 'insatt' läser detta så sku det vara vänligt om ni informerade mig och/eller strök mig från den svarta listan. Skicka ingen gammal gubbe till mig, jag vill ha dom två bruttona!
Inte för att jag är ett dugg intresserad av att höra deras budskap, mina intressen är mer konkreta och jordiska. Två så snygga unga damer tar jag gärna på besök anytime, fast dom skulle vara ute efter att köpa min själ! Jag är bra på att låtsas, så jag skulle inte ha några moraliska eller praktiska problem med att verka jätteintresserad, och skulle säkert få övertalat dom att komma pånytt. Kaffe sku ja också bjuda på och eventuellt en hel del annat också.
Jag har varken tid, ork eller intresse att springa på en massa meningslösa dejter på min fritid med avsikt att träffa representanter för det motsatta könet, så ett arrangemang där representativa damer frivilligt kommer på hembesök till mig låter inte alls så dumt. Dom får berätta vad som står dom nära hjärtat, jag låtsas lyssna och vara intresserad, och i gengäld så behöver jag inte sitta ensam i min etta och glo på väggarna. Alla får något och ingen blir lessen. Jag tror starkt på dethär!
Nåväl. Igår ringde två löjligt snygga Jehovas vittniskor på hos min dekadenta granne. Jag hoppades förstås på att dom även skulle komma och hälsa på mig när grannen aldrig öppna dörren, men icke! Varför vill dom int hälsa på mig? Är jag på deras svarta lista av någon orsak, eller? Om någon 'insatt' läser detta så sku det vara vänligt om ni informerade mig och/eller strök mig från den svarta listan. Skicka ingen gammal gubbe till mig, jag vill ha dom två bruttona!
Inte för att jag är ett dugg intresserad av att höra deras budskap, mina intressen är mer konkreta och jordiska. Två så snygga unga damer tar jag gärna på besök anytime, fast dom skulle vara ute efter att köpa min själ! Jag är bra på att låtsas, så jag skulle inte ha några moraliska eller praktiska problem med att verka jätteintresserad, och skulle säkert få övertalat dom att komma pånytt. Kaffe sku ja också bjuda på och eventuellt en hel del annat också.
Jag har varken tid, ork eller intresse att springa på en massa meningslösa dejter på min fritid med avsikt att träffa representanter för det motsatta könet, så ett arrangemang där representativa damer frivilligt kommer på hembesök till mig låter inte alls så dumt. Dom får berätta vad som står dom nära hjärtat, jag låtsas lyssna och vara intresserad, och i gengäld så behöver jag inte sitta ensam i min etta och glo på väggarna. Alla får något och ingen blir lessen. Jag tror starkt på dethär!
12 januari, 2009
Desperado
Jag känner mig desperat just nu. Dags att sänka ribban? Ja, om inget händer får man väl nog börja tänka om här så småningom. Såhär kan det heltenkelt inte bara fortsätta. Att inte ha något att skriva om på en hel månad säger ju ganska mycket. Snart börjar jag skriva om verkligen tråkiga saker. I brist på bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
