Där skon klämmer goes TV

Nu räcker det tydligen int för das Volk att jag jomar av mig här på min blogg. I tisdags spenderade jag nämligen hela dagen framför en massa tv-kameror i YLE:s studio i Tammerfan. Ni vet, samma ställe där Pikku Kakkonen sänds ifrån, Tampere kymmenen. Kanske dom sänder utvalda klipp av mitt jomande också där, vem vet... Hursomhelst så klaga jag en massa förstås, samanlagt i ca 4 timmar. Tyvärr går int allt ut i etern, utan dom klipper ihop det till en ca ½h lång snutt.

Min kritik riktade jag mot omsorgminister Risikko, och hennes ologiska politik i snusfrågan. Främst då alltså själva 'logiken' i det hela, utan att försöka försköna själva snusandet i sig. Programmet är en "rättegång" där Risikko står åtalad. Det är nu andra gången på en kort tid dom ringt från YLE och frågat om jag ställer upp å joma. Den första gången tackade jag nej, då handla det om en direktsändning. Det är int så allvarligt att göra bort sig i en bandad sändning sa någon som vet.

Det är lite annat att spy galla framför typ 17 kameror och en massa starka lampor än här på bloggen. Speciellt om man int är van med sånt, så kan det vara svårt att formulera sig klart och vettigt. Så får nu se vad det blir sen. Man vet ju aldrig hur dom klipper ihop det hela. Citerar Magnus monolog till reportern i filmen Torsk på Tallinn: "Du kan klippa och lägga ihop och manipulera dina bilder. Jag vet ju att tekniken har gått ganska långt, och jag var där. Det räcker väl för att du ska kunna måla upp en djävulsbild av mig. Det tror ja. Det tror ja att du kan göra."

Programmet heter Tuomio, och sänds på ugriska på YLE TV2 påskmåndagen 13.4. kl 20:50 republikens tid. Rekommenderar knappast någon att se hela farsen. Man kan också rösta på vem som "vinner" genom SMS. Slösa era pengar på något mer vettigt, tack! Ge fast mig era pengar. Jag gillar pengar. Får ja int det jag vill ha så blir jag arg. Det vill ni nog inte...

Saker jag inte förstår mig på: Del V - Online dejtande

På den gamla goda tiden, då när underhållsbidragen betalades i mark och internet int fanns, var allt så komplicerat. Det var i princip omöjligt att bryta mot lagen om man stannade hemma. Nuförtiden är det tvärtom. Lättast bryter du mot lagen när du sitter hemma bekvämt vid din dator och klickar dig fram. Till exempel, ännu i början på 90-talet så var det svårt att olagligt lyssna på musik. Då var man tvungen att ta sig till någon utomhuskonsert, i fyllan klättra över staketet, smutsa ner byxorna och riva sönder skjortan i taggtråden innan man fick njuta av olydnaden. Nu är det bara att klick klicka sig in i fördärvet. Samma gäller dejtande. Förr var man tvungen att aktivera sig lite, åtminstone se till att man hade hygienen i skick, men nu kan man sitta hemma stinkandes svett samtidigt som man tvångsflirtar med fast 50 potentiella offer simultant.

Själva idén med onlinedejting-konceptet har jag svårt att fatta. Man (ofta kvinna) laddar upp en bild på sig tagen strax efter skriftskolelägret, sen berättar kvinna om vad kvinna gillar för musik och vad kvinna har för favoritfärg och favoritböcker. Sen förväntar kvinna sig att kvinna ska få vettiga svar på sin 'annons'. Ännu bättre blir det när kvinna laddar upp en profilbild på sin hund Morgan. Hur sjuk är kvinna egentligen? Är det meningen att Man ska bli kåt på eran terrier, och sen vilja träffa er? Fy faa'an! Jag bryr mig ganska noll i vad kvinna har för favoritlitteratur eller favoritfärg. Har aldrig planerat börja idka högläsning hemma eller klä mig i rosa fast det råkar vara kvinnas favoritfärg! Och jo, jag äcklas av sådana som tänder på djur...

Sen så bestämmer Man och kvinna att dom ska träffas IRL efter att parterna underrättat varandra om diverse intressen och hobbyn. Man känner knappt igen kvinna vid själva träffen eftersom kvinna ändrat 'aningen' sedan den första nattvarden (ofta endast fysiskt dock). Kvinna har dessutom med sin hund på träffen, den som Man blev so-not förtjust i. Kvinna (och hund) blir förjust i Man eftersom bilden hon fått stämmer relativt bra överens med verkligheten, men Man är inte inne på samma linje direkt. Man vet inte om det är kvinna eller hund som dreglar på golvet. Man vill dock inte såra kvinna, och tvingas därför i panikångest ta till små vita lögner för att undvika ytterligare konfrontation med kvinna ifråga. Kvinna blir arg och beskyller Man för att vara skitstövel. Man dejtar a l d r i g online mera.

Kvällens käk

Saker jag inte förstår mig på: Del IV - Mänskor som int förstår sig på mig

Det finns en hel del mänskor som int förstår sig på mig. Väldigt få vågar/ids säga detta offentligt, så det exakta antalet är svårt att uppskatta. En kvalificerad gissning från min sida är 23%. Denna uppskattning baserar sig på ingenting, men vill man vara trovärdig så måst man presentera siffror. Jag vet int om jag vill vara trovärdig, men jag gillar siffror. Ibland har jag också svårt att förstå mig på mig själv. 79. Jag förstår int varför. Och det är just problemet. Eller är det? 8.

Saker man int förstår sig på kan man int förstå sig på liksom. Därför kan man int resonera sig fram till hur någon int fattar om man int fattar hur dom int fattar liksom. Fattas bara att dom börjar joma om saken. Då vet man int alls vad det handlar om. Men jag inser iallafall att jag int fattar, men det förstår kanske int alla. Nå kanske ni förstår min poäng? Eller så int. Fanns det en poäng överhuvudtaget? Var det meningen att det inte skulle vara nån mening?

Kan man hitta en mening i det meningslösa? Meningslösa lösa meningar. Bokstav efter bokstav, ord efter ord. 362. Och ibland siffror. Lösryckta siffror som stöd för påståenden som inte existerar. 2875. Mening efter mening och stycke efter stycke, som totalt saknar mening. Hur kan man fatta sånt man int fattar? Fattar ni? Jag är skeptisk och tar en tékopp. Té är något jag förstår mig på. My cup of tea, liksom.

Saker jag inte förstår mig på: Del III - Ryssar

Nuförtiden bloggar jag alltmer sällan om jobbgrejer. Men med risk för att bli stämplad som dittan och dattan, och dessutom få sparken från jobbet, så tycker jag ändå att jag måst skriva om en sak. Företaget jag jobbar för levererar olika sorts anläggningar och konsulttjänster för industrin. I många av anläggningarna vi designar uppkommer det i processerna oundvikligen dödligt farliga gaser under driften, bl.a. svavelväte. Andas man in koncentrerat svavelväte så dör man genast. Därför är det naturligt att säkerheten prioriteras i alla steg av planeringen och naturligtvis också under själva driften. Vi använder oss bl.a. av svavelvätemätare som tjuter till vid minsta koncentration.

Nåväl, nyligen var jag på ett försäljningsmöte där vi försökte göra vårt bästa i att inte sälja något till Ryssland. Ingen vill åka iväg dit heltenkelt, och allra minst jag. En av kollegerna som var på samma möte hade nyligen varit till Sibirien på konsultuppdrag, där det fanns i drift en liknande anläggning som den vi försökte att inte sälja, men av modell äldre och av rysk design. Efter avverkad fabrikssafari passade en av dom ryska cheferna på att ställa en fråga till min kollega. Det var den enda frågan dom ställde den finska experten som var på besök där. Deras fråga löd "Jo, vi undrar varför dom som dör här alltid ligger på rygg?"

Deras problem var alltså inte själva olyckorna i fabriken, det hade dom inte funderat över destomera, men dom tyckte det var väldigt konstigt att den avlidne alltid låg på rygg. "Titta, nu ligger det en på rygg där igen! Va konstigt!" Hur många som dött i denna gaskammare fråga min kollega aldrig av dom, men man kan anta att det rör sig om ganska många när dom märkt ett sådant statistiskt samband mellan dödsfallen. Ibland vet man int om man ska skratta eller gråta. Jag brukar välja att skratta. Nån klok har sagt att det förlänger livet.

Saker jag inte förstår mig på: Del II - Måndagar

Världen vore bättre utan måndagar! Jag vågar påstå att måndagar orsakar åtminstone cancer, högt blodtryck, alkoholism, skilsmässor, splittrade familjer, krig, elände och impotens. Kontrasten mellan söndagen och måndagen är heltenkelt för stor. Hela veckan går åt att återhämta sig från chocken, och när fredagen äntligen är ett faktum så tar folk till flaskan för att glömma eländet. För säkerhets skull så görs en omstart på lördan och söndagen spenderas sen i avgiftningens tecken. Detta upprepas ända tills man får semester. Då super finnen varje dag för att förtränga helvetet och hela vinterns retroaktiva angst.

När semestern väl är avverkad så återvänder man till jobbet... på en måndag. Denna måndag är värst av alla måndagar på hela året. Helgen därpå drar man en kanonfylla bara för att förtränga årets värsta arbetsvecka. Andra veckan efter semestern är inte mycket bättre än vecka ett p.g.a. abtinensbesvären efter veckoslutet. Vecka tre försöker man blicka framåt och tänka i positiva banor. Nu börjar man alltså planera följande års semester. Mycket snart märker man dock att alla pengarna runnit ner för strupen. Vecka fyra kryper morkkistrollet allt närmare och närmare under nattens sömnlösa timmar. Hösten och mörkret är dessutom på kommande, va trevligt! Morkkisen kväver man med, ja vad annars, en rejäl spritfest.

I urminnes tider har månen associerats med mentala rubbningar och psykiskt illamående (jmf engelskans lunar, lunatic ~ crazy). Redan dom forna sumererna visste att mån-dagen är en väldigt mörk och avskyvärd dag. Enda sedan dess så har den haft en negativ klang i arbetarklassens öron, och orsakat en massa lidande och elände. I min mening borde vi ta lärdom av historien och göra något åt saken! Problem är till för att lösas, och fast alkohol är ett utmärkt lösningsmedel för diverse substanser, så löser det inte problemet med ständigt och alltför frekvent återkommande måndagar!

Mitt förslag, och min lösning till problemet är följande. Med tanke på folkhälsan och folkets välmående i Finland så borde det införas en buffertdag mellan söndagen och måndagen. Denna buffertdag skulle kunna vara t.ex. en fyratimmars arbetsdag där samtliga är helt utan resultatansvar. Känner man för kan man jobba lite, annars är det helt okej att slappa och snacka en massa scheisse vid kaffebordet. Mår man riktigt dåligt så får ingen ifrågasätta fast man stannar hemma hela dagen utan någon vettig förklaring. Kommer någon till jobbet luktandes sprit på buffertdagen så är också detta helt acceptabelt. Alla dina synder blir förlåtna på buffertdagen - Buffertdagen räddar världen!