Saker jag inte förstår mig på: Del III - Ryssar

Nuförtiden bloggar jag alltmer sällan om jobbgrejer. Men med risk för att bli stämplad som dittan och dattan, och dessutom få sparken från jobbet, så tycker jag ändå att jag måst skriva om en sak. Företaget jag jobbar för levererar olika sorts anläggningar och konsulttjänster för industrin. I många av anläggningarna vi designar uppkommer det i processerna oundvikligen dödligt farliga gaser under driften, bl.a. svavelväte. Andas man in koncentrerat svavelväte så dör man genast. Därför är det naturligt att säkerheten prioriteras i alla steg av planeringen och naturligtvis också under själva driften. Vi använder oss bl.a. av svavelvätemätare som tjuter till vid minsta koncentration.

Nåväl, nyligen var jag på ett försäljningsmöte där vi försökte göra vårt bästa i att inte sälja något till Ryssland. Ingen vill åka iväg dit heltenkelt, och allra minst jag. En av kollegerna som var på samma möte hade nyligen varit till Sibirien på konsultuppdrag, där det fanns i drift en liknande anläggning som den vi försökte att inte sälja, men av modell äldre och av rysk design. Efter avverkad fabrikssafari passade en av dom ryska cheferna på att ställa en fråga till min kollega. Det var den enda frågan dom ställde den finska experten som var på besök där. Deras fråga löd "Jo, vi undrar varför dom som dör här alltid ligger på rygg?"

Deras problem var alltså inte själva olyckorna i fabriken, det hade dom inte funderat över destomera, men dom tyckte det var väldigt konstigt att den avlidne alltid låg på rygg. "Titta, nu ligger det en på rygg där igen! Va konstigt!" Hur många som dött i denna gaskammare fråga min kollega aldrig av dom, men man kan anta att det rör sig om ganska många när dom märkt ett sådant statistiskt samband mellan dödsfallen. Ibland vet man int om man ska skratta eller gråta. Jag brukar välja att skratta. Nån klok har sagt att det förlänger livet.