Röda tråden

Den röda tråden brann tyvärr upp innan jag hann finna den. Misstankar om att branden var anlagd finns, men detta kan icke bevisas. Spinner lite vidare på föregående inlägg. Strax efter dådet i förrgår nämndes i nyheterna att gärningsmannen lagt ut videon på Youtube samt annat material på IRC-galleria, men att dessa genast tagits bort efter att det kom fram vem som hade laddat upp dom. Senare samma kväll så visas samma "censurerade" videoklipp i alla större nyhetssändningar i Finland (YLE, MTV3 och Nelonen). Följande dag är gärningsmannens egenhändigt (?) tagna 'unelmieni poikamies-dokusåpa' modellbilder åtminstone i Helsingin Sanomat, HBL och Metro. Samma bilder som man var så måna om att snabbt censurera på nätet. Är det bara jag som tycker detta är lite konstigt?

Finns det ingen som vågar ryta till åt mediafolket när sådant skulle behövas? Nån måst ju ta upp det i diskussion, för median själv saknar ju uppenbarligen självkritik, och att dom själva skulle ta upp saken i debatt är ju synnerligen osannolikt. Är alla politiker så himla rädda för att tappa några väljare att dom väljer att inte öppna munnen? Eller fattar dom heltenkelt inte? Är dom rädda för att få mindre synlighet i media om dom kritiserar dito? Lipponen sku kanske ha gjort det. Halonen har man inte hört något av. Vanhanen vet inte riktigt vilken väg han ska vända kappan. Jag tror vi sku behöva en ny Kekkonen, Kekkonen, Kekkonen...

Det är viktigt att diskutera om vapenlicencer och hur man kan undvika att liknande knäppgökar får tag i vapen, naturligtvis. MEN jag ser inte att vapenlicencerna är det största problemet här! Halåå! Killen hade planerat dådet sen 2002! Är rädd och relativt övertygad om att denna debatt om vapenlicencer kommer att kväva dom viktigare debatterna. Det är en lätt och relativt bekväm utväg för alla politiker som naturligtvis gärna samlar billiga poäng efter en sådan här tragedi, och median lyfter ju naturligtvis gärna fram dessa debatter så behöver man inte se sig själva i spegeln. Om man stramar till kraven för vapenlicencer så kan dessa tillägskostnader överföras direkt till licenserna, och drabbar alltså inte statsbudgeten det minsta. Här är det nog pengar, egennytta och populistpoäng som visar vägen, inte vettet.

Vi i Finland har genom tiderna mått väldigt dåligt, inget nytt fenomen direkt att speciellt unga män mår pyton här och att många av dessa är våldsbenägna. En av världens högsta självmordsprocenter och överhuvudtaget väldigt många våldsbrott per capita visar bara att vi alltid varit ett folk som tar till våldet som den utlimata lösningen på våra problem. Det enda som är nytt i detta fall är dessa extroverta självmord, direkt kopierade från USA, och som median nu så väldigt gärna uppviglar alla dessa likasinnade till. Ibland känns det som om vi alla sitter med i ett reality-tv program, och just nu vill JAG sparka den som skriver manuset för detta skit.

Folk får vad folk vill ha & media leverera'

"Jag förstår inte" är kanske en av dom mest hörda fraserna efter fruktansvärda tragedier som den vi fick uppleva igår. Själv förstår jag mycket väl, och anser att det är hög tid för en massa andra att också börja förstå. Förstår man int så kan man inget göra för att åtgärda problemet, och visst är det ett stort problem vi har inte sant? Detta är ett problem som genomsyrar hela vårt samhälle, och inget som endast en grupp politiker eller några psykologer kan åtgärda. Nu är det dags att vakna upp gott folk!

Vi är alla delansvariga för att detta skedde IGEN! Vi är alla delansvariga för att detta kommer att ske IGEN! Vad vi däremot kan påverka är att se till att nästa gång förblir den sista. Nu är det för sent att undvika nästa liknande sjuka massaker, den kan ej undvikas med tillstramade vapenlagar, bevakning eller ökade resurser i psykvård, trots att dom naturligtvis är viktiga saker i sig att se över. Vad, hur, varför? Slå upp en valfri tidning idag eller titta på valfri nyhetssändning så där hittar ni svaret på varför detta kommer att upprepas.

Killen vars namn jag av principskäl ej tänker nämna här, pryder med sitt namn och ansikte varje seriös och mindre seriös mediarapportering i vårt land idag. Är det ingen som tycker detta är sjukt? Han målas upp som en hjälte, ja så ser iallafall alla hans likasinnade på saken. Det han gjort är något stort och hans namn kommer att för evigt att gå i historien. Tänk vad häftigt! Om nån nu engång tänker ta livet av sig så vad är nu bättre än att alla kommer säkert att känna till en efter det? Och media tackar och tar emot... Ja, man kan ju alltid hänvisa till tryckfriheten, men var finns ansvaret? Man behöver inte själv vara sjuk i skallen för att kunna fatta så mycket att all denna publicitet är en delorsak till dessa sjuka människors agerande.

Faktum är att om dessa sjuka olyckliga unga mäns identitet aldrig skulle publiceras i media, så skulle risken för dessa "återfall" minska radikalt. Det är jag helt övertygad om. Som läget är nu så tar inte media det ansvaret dom borde, så kanske en lag som förbjuder detta vore på sin plats då? Lagar är ju till för att styra över sånt människor inte själv av en eller annan orsak fattar. Jag tänker själv inte se på en enda nyhetssändning mera om detta, eller öppna en till tidning där hans namn eller ansikte syns. Alla ni som gör detta får känna er medskyldiga nästa gång det händer!

Som Kebu skriver i en kommentar till mitt förra inlägg, så avgick chefsredaktörer på 70-talet för att behålla sina ideal. Nuförtiden så existerar inget sånt, huvudsaken är att man får frossa i katastrofer och maximera sin försäljning. Sättet media behandlar detta på är verkligen SJUKT, men att skylla allt på media vore för enkelt. Finns ingen efterfrågan så finns inget utbud. "Kansa saa mitä kansa tilaa", som finnen skulle ha sagt, och nu har vi alla kollektivt igen lagt in en prenumeration på nästa "nummer". Och hur sjukt är inte det att folket faktiskt vill se sådant här? Reality-tv när det är som bäst!

GOTT FOLK, HÖG TID ATT SE ER I SPEGELN ISTÄLLET FÖR ATT STIRRA ER BLINDA I TV-RUTAN!

Fortfarande inte förvånad

Den 8.11.2007, strax efter skolmassakern i Jokela, publicerade jag en blogg med rubriken "Inte förvånad". Nu känns det faktiskt oerhört sorgligt att kunna säga att "Vad var det jag sa!?". Kopierar in texten hit. Den är TYVÄRR lika aktuell idag som för knappa året sedan, och jag hoppas verkligen att jag aldrig mera behöver publicera denna samma text igen.

------- bloggen.fi/tapza 8.11.2007 13:23:47 "Inte förvånad" -------------

Varför är jag inte förvånad? Ifall det handlar om något positivt kan det ju förstås vara roligt med överraskningar, men hur är det med motsatsen? Det kan ju förstås betyda att man har en väldigt negativ syn på livet ifall man inte blir hemskt överraskad när det sker någon tragedi, eller så kan det också betyda att man inte levt i en bubbla. Möjligtvis ligger sanningen någonstans mittemellan. Själv tror jag nog det är värre ifall man är mycket förvånad än inte alls. Eländet finns hursomhelst där, glad blir man knappast av varken dera.

Det som jag däremot upplever mest skrämmande är att jag inte blir förvånad om det händer igen. Varför? Därför att inga märkbara förändringar kommer att ske. Inget som går tillräckligt djupt in på problemet. Att tända ljus och flagga i halvstång hjälper säkert människors sorgearbete, men blir situationen bättre av det jämfört med i förrgår? Knappast... Tragedier har det hänt förr, men mycket litet har ändrat p.g.a dom när man ser på 'den gråa vardagen'. Varför skulle något ändra nu? Varför skulle just jag ändra på något nu? Nä, lättast är det att fortsätta som alltid förr och hoppas på bättre tider. Lämnar in en lottorad och hoppas varje lördag på sju rätt.

/..../

Tyvärr tror jag det enda som händer är högst några nya onödiga lagar eller strängare krav på vapenlicenser. Politikerna har nu en väldigt stor press på sig att visa att dom försöker rätta till liknande problem. Vad kan dom sen göra åt saken? Stifta nya lagar, typ. Sen så känner sig folket igen trygga en tid framöver när någon beslutsfattare gjort något åt saken. Den stora massans beteenden och attityder ändras väldigt långsamt, och denna attitydförändring är enligt mig det enda sättet att förhindra att liknande tragedier sker igen. Det är ibland väldigt svårt att förstå. Mycket lättare att fördöma, hata eller bara leva i illusionen att detta är en engångföreteelse. Jag ser detta som ett symptom av ett sjukt samhälle, och sådana problem har inga lätta lösningar tyvärr.

-----------------------------------------------------------------------------------

Omaka strumpor

Jag: Du har omaka strumpor!

E: Jo, tvättmaskinen äter upp mina strumpor. Har du aldrig märkt sånt?

Jag: Jovisst brukar jag tappa bort dom ibland, men ofta hittar jag dom inne i påslakanet.

E: Jasså. Men jag sover nog inte med strumporna på.

Jag: Int jag heller, men dom hamnar nog dit när dom är i bykkorgen.

E: Aaaa!

Jag och min Jopo

Jag cyklar till jobbet varje dag nu, oberoende av om det regnar, haglar eller bara duggar. Det blir cirka 12 km en väg, alltså 24 km samanlagt per dag. Uppförsbackarna är ganska tunga med min Jopo, eftersom den har bara en växel. Mina kolleger anser att jag är sjuk i huvudet, men själv känner jag mest av det i röven faktiskt. Jopon är inte gjord för att cykla långdistans med, men det skiter väl jag i. Man måst våga vara annorlunda och göra sånt som int hör till tycker jag. Funderar allvarligt på att cykla till jobbet hela vintern.

Om man vill låta bra, vilket man vill, så kan man alltid säga att man gör det för att minska på koldioxidutsläppen, och att man vill rädda världen. Det är nog inte egentligen mitt motiv för att cykla, är int helt övertygad om att denna värld förtjänar att räddas, men det kan låta förbannat fint och ansvarsfullt att säga sånt. Egentligen cyklar jag för att jag mår bra av det och så sparar man pengar samtidigt, alltså helt egoistiska själ. Bryr mig ganska lite i mina personliga koldioxidutsläpp om jag skall vara riktigt ärlig, vilket jag inte är.

I morn höll en mamma på att kila mig i diket med barnvagnen när jag cykla på gångbanan med Jopon. Hon mumlade dessutom något ilsket men jag hade inte intresse av att stanna och diskutera med henne. Jag hade ju kunnat cykla på vägen bland bilarna, det hade hon helt rätt i, men dom kör väldigt hårt där och körbanan är extra smal just på denna plats, så därför cyklar jag helst på gångbanan där det sällan är något folk. Bilisterna i Helsingfors är totala idioter och tar inte hänsyn till någon, så därför håller jag mig helst på distans från dom.

Denna morgon var det bara mamman med barnvagnen på hela långa och 3-meter breda gångbanan men ändå ville hon vara arg åt mig och försöka kila mig i diket. Hon hade visserligen rätt i att där får man egentligen inte cykla, men so what? Är det riktigt smart att med sin barnvagn försöka tränga folk i diket?? Halåå! Tänk om jag krockat med barnvagnen! Säkert kul för henne om barnet sku skada sig, men hon sku sen senare få berätta åt sitt barn om hur det gick till. "Du blev invalid där, men det var inte mitt fel. Han som cykla på dig skulle egentligen inte ha haft rätt att cykla där".

Nu utgick mamman ifrån att jag väjer när hon kilar mig med vagnen, men tänk om den som cykla där skulle haft t.ex. 2 promille i blodet! Tror faktiskt inte hon tänkte såpass långt. Folk är tydligen beredda att göra stora uppoffringar och ta enorma risker bara därför att dom vet att dom har rätt. Spelar ingen roll vad som konsekvenserna är, så länge jag har rätt så mår jag bra av det. Att kompromissa går inte. Regler är regler och dom ska följas till punkt och pricka!

Facebook friends

Vill man vara min kaveri så måst man vara det på facebook också! Facebook har fört samman många gamla bekanta, många sådana man inte haft kontakt med på åratal. Ibland är det roligt att få kontakt igen med sådana man känt länge sen, ibland int. Tiden förgyller minnena kan man väl också ibland konstatera. Minnet är selektiv, och ofta kommer man bara ihåg positiva saker om människor. Dagens skratt fick jag idag på facebook när jag följde med två fb-kaverins "wall-to-wall" diskussion.

US: tå man läser vad du skriver åt tapza så byri man koma ihåg hu sjuk du e :)
FS: Va meena do?
US: itt e he riktit normalt att måst spol åv väggan baket man ha råkast..
FS: Haha! Men höödå, he kan ju vara att "normalt" e liiti olika fy te å me...

Diskussionen som det refereras till här är tyvärr censurerad...

Sexualundervisning

Eftersom jag inte äger någon teevee, så kollar jag oftast bara nyheterna. Ibland finns det ingen bättre humor än nyheterna, och då menar jag inte skämten som dom drar i slutet. Igår sa dom att någon forskare hade spenderat skattepengar på att fundera ut ett förslag om att grundskolans sexualundervisning borde utökas till att omfatta även grunderna för sexteknik (och detta var inte i Svenssonlandet utan i Finland!). Detta som motvikt till allt dom unga får höra om könssjukdomar och preventivmedel å andra dystra hotbilder. Eller får man höra om sånt? Jag kommer aldrig ihåg att någon skulle ha lärt mig något sådant i skolan.

Hursomhelst, så anser jag mig vara mycket rutinerad, självlärd och synnerligen insatt i ämnet, och kunde därför skriva en liten manual åt alla brunstiga fjortisar som vill veta mera om tekniska finesser inom området. Variation är A och O även här. Använd din fantasi, och undvik att göra det hela till en rutinprestation. Finns väl inga direkta objektiva sanningar om vad som är bra, eftersom vi alla är olika. Något tricks som lämpar sig för mig kanske inte passar dig igen. Här spelar ju såväl anatomi och personlighet in, gör bara sådant som känns bra kan väl vara en gyllene regel.

Med variation menar jag att man kan ibland ta saken i egna händer och byta till vänster hand (för högerhänta, och vice versa för vänsterhänta). Ett bra knep kan även vara att sitta på handen en stund så den domnar bort. När man tappat känseln så verkar det som om det är någon annan som räcker en hjälpande hand. Man kan lätt lura sig själv med detta enkla trick. Vill man int sitta på sin hand så rekommenderar jag grova handskar, modell skogshuggare. Finns på K-Rauta t.ex! Och om könssjukdomar så kan jag säga att NEJ, man kan inte få klamydia på McDonald's vessan. Det är en urban legend, och stämmer alltså icke!



Vad har grillen att göra med detta inlägg då? Tja. Främst så påminner ju bilden om sommaren som var, men även om faktumet att utomäktenskaplig sex leder till att man kommer att brinna i helvetet.

Reklam(ationer)

Som ni kanske ser så har det dykt upp en del reklam på min blogg. Till alla er som tycker det ser för j*vligt ut så kan jag upplysa er om att dom inte är där för att stanna. Tänkte jag sku testa en kortare tid huru det funkar med reklam, och hur mycket pengar man kan får in när ni alla klickar på dom. Hittils har jag fått in exakt 0,00 USD, vilket betyder att tillväxten av reklamförtjänsterna på min blogg förväntas öka exponentiellt. Kanske man borde börsnotera min blogg samtidigt?

Och om det nu råkar sig att jag faktiskt gör några pengar på reklamen så lovar jag att det ordnas en bloggträff där alla inkomster delas mellan deltagarna. Tiden för den eventuella bloggträffen kommer att publiceras här, men platsen kan det vara att bara jag får veta. Ja, alla kan ju inte få delta så jag drar gränsen vid en person. Strängt men rättvist.

Sökord

Ibland är det roligt att kolla vilka sökord folk knappat in i olika sökmotorer för att hitta till min blogg (avsiktligt eller oavsiktligt). Man får ju samtidigt en inblick i vad jag skrivit om på sistone, samt vad folk använder för sökord när dom googlar.


blogg om negerar
damernas omklädningsrum +son
sommaren e kort
hejsan grabbar på finska
pias livs eugmo
politisk korrekt sketch
liv som ett äggskal
blomsterkataloger
mors grisar är vi all
kvinnliga plagg tips
det går bra för finland
järnsåg
konstiga namn
tikitalk
alexander sideby

Humor & Humör

En liten undersökning. Är det någon som någonsin har skrattat åt domdär skämten dom drar efter tians nyheter? Alltså där nyhetsankaren försöker lätta upp stämningen med något humoristiskt. Dom måst ju vara bland det torraste som finns, och skratten är så framtvingade så det int är klokt! Jag tycker folk borde bestraffas för dåliga juttun. Man måst int ha bra humor, eller IQ över 70, men isåfall måst man förstå att knipa käften! Förstår man int sådant så bör man bestraffas tills man föstår. Lite som när man skolar upp en hundvalp att int bita sönder grejer. Dåliga juttun biter sönder min hjärna liksom...

Och från en sak till den sjuttonde... Sen så är det lite konstigt hur man alltid hoppar till när man ser biljettkontrollanter. Fast jag int åkt pummi på vemvetnär senast så blir jag rädd när jag ser dom. Vet int om jag är eg. rädd för något annat. Man behöver ju int ens själv åka kollektivt, det räcker med att man kör bil, så hoppar man på bromsen eller tynger på gasen när man ser kontrollanterna. Samma gäller förövrigt lapplisor fast jag inte själv äger nån bil. Kontrollanterna utgör en hälsorisk anser jag, och detta yrke borde avskaffas med omedelbar verkan!

Det är liksom en naturlig reflex för en urban människa att vara rädd för kontrollanter. Förr i tiden var man rädd förr vargar och björnar när man bodde bakomtakana, men tiderna ändras och hotbilderna ändras, och människan anpassar sig till det rådande klimatet. Björnar och vargar är inte längre "bad guys", utan dom är såna gulliga varelser man ser på Discovery och i Högholmen. Undrar när första filmen kommer ut där en kontrollant är "bad guy"?

Metaforer

Ibland stöter man på konstiga metaforer. Ikväll intervjuades Republikens President Hallånen i tv-programmet A-studio. Där sa hon: "Det är mycket lättare att gunga båten än att få den i balans". Jag hoppar till när jag hör denna metafor. Vad menar tanten? Hurudana båtar brukar hon åka med? Om man har många promillen i blodet så kan det ju vara svårt att vara helt på sin plats, men vet inte Fru President att den tillåtna gränsen går vid en promille?

Bland det första jag lärde mig i båtväg var att man måste sitta på sin plats så att inte båten gungar och man själv stöter sig. Inte kräver det annat än att man sitter där man sitter för att hålla båten stabil, iallafall dom båtar jag har åkt med. Eller kanske hon menar en segelbåt? Fast en segelbåt kan vara svårt att gunga nog. Åtminstone om det är en lite större en, som jag antar att hon åker med.

Sen är det en annan sak att det kan vara roligt att gunga en båt. Speciellt om det är gamla tanter ombord som blir skräckslagna direkt det gungar lite. Ibland är det bara roligt att jävlas med folk, kan int hjälpas. Tanterna får skylla sig själva som hoppa på båten. Tycker dom inte om sjögång så ska dom hållas på land. Risken är att man spiller en del skumpa på klänningen när man är till sjöss. Eller rödskjut, vad dom nu än dricker.

Ahaa-upplevelser

Igår fick jag en sån, alltså en ahaa-upplevelse. Såg mig själv på teevee och märkte att jag måst gå och klippa mitt hår. Det ser för jävligt ut heltenkelt. Jag var påväg redan länge sen för att uträtta ärendet, men då fanns det inte lediga tider där var jag alltid klipper mig. Det är svårt att byta barberare. Ungefär som en tandborste, man håller sig helst till en och samma.

Själva slutresultatet är jag inte så oroad över. Sällan någon lyckats få mitt hår att se värre ut än innan klippningen, men tanten som jag brukar gå till har så bra juttun. Det är en upplevelse att gå dit och höra hennes berättelser. Hon är en riktigt stålsärring! Tanten har bott i Hufvudstaden hela sitt liv och talar alltid med bred stadislang. Senast berätta hon hur hon vägrar gå omvägar sent på kvällen.

Jag har alltid gått genom dendär parken när jag går hem. Inte tänker jag börja gå några omvägar fast där finns en massa ligister sent på kvällarna. Nuförtiden har jag bara en kniv i handväskan, berättar tanten. Vet ju int om allt är fakta eller fiktion, men underhållande är det iallafall. Underhållning jag är beredd att betala för.