Ahaa-upplevelser

Igår fick jag en sån, alltså en ahaa-upplevelse. Såg mig själv på teevee och märkte att jag måst gå och klippa mitt hår. Det ser för jävligt ut heltenkelt. Jag var påväg redan länge sen för att uträtta ärendet, men då fanns det inte lediga tider där var jag alltid klipper mig. Det är svårt att byta barberare. Ungefär som en tandborste, man håller sig helst till en och samma.

Själva slutresultatet är jag inte så oroad över. Sällan någon lyckats få mitt hår att se värre ut än innan klippningen, men tanten som jag brukar gå till har så bra juttun. Det är en upplevelse att gå dit och höra hennes berättelser. Hon är en riktigt stålsärring! Tanten har bott i Hufvudstaden hela sitt liv och talar alltid med bred stadislang. Senast berätta hon hur hon vägrar gå omvägar sent på kvällen.

Jag har alltid gått genom dendär parken när jag går hem. Inte tänker jag börja gå några omvägar fast där finns en massa ligister sent på kvällarna. Nuförtiden har jag bara en kniv i handväskan, berättar tanten. Vet ju int om allt är fakta eller fiktion, men underhållande är det iallafall. Underhållning jag är beredd att betala för.