Fortfarande inte förvånad

Den 8.11.2007, strax efter skolmassakern i Jokela, publicerade jag en blogg med rubriken "Inte förvånad". Nu känns det faktiskt oerhört sorgligt att kunna säga att "Vad var det jag sa!?". Kopierar in texten hit. Den är TYVÄRR lika aktuell idag som för knappa året sedan, och jag hoppas verkligen att jag aldrig mera behöver publicera denna samma text igen.

------- bloggen.fi/tapza 8.11.2007 13:23:47 "Inte förvånad" -------------

Varför är jag inte förvånad? Ifall det handlar om något positivt kan det ju förstås vara roligt med överraskningar, men hur är det med motsatsen? Det kan ju förstås betyda att man har en väldigt negativ syn på livet ifall man inte blir hemskt överraskad när det sker någon tragedi, eller så kan det också betyda att man inte levt i en bubbla. Möjligtvis ligger sanningen någonstans mittemellan. Själv tror jag nog det är värre ifall man är mycket förvånad än inte alls. Eländet finns hursomhelst där, glad blir man knappast av varken dera.

Det som jag däremot upplever mest skrämmande är att jag inte blir förvånad om det händer igen. Varför? Därför att inga märkbara förändringar kommer att ske. Inget som går tillräckligt djupt in på problemet. Att tända ljus och flagga i halvstång hjälper säkert människors sorgearbete, men blir situationen bättre av det jämfört med i förrgår? Knappast... Tragedier har det hänt förr, men mycket litet har ändrat p.g.a dom när man ser på 'den gråa vardagen'. Varför skulle något ändra nu? Varför skulle just jag ändra på något nu? Nä, lättast är det att fortsätta som alltid förr och hoppas på bättre tider. Lämnar in en lottorad och hoppas varje lördag på sju rätt.

/..../

Tyvärr tror jag det enda som händer är högst några nya onödiga lagar eller strängare krav på vapenlicenser. Politikerna har nu en väldigt stor press på sig att visa att dom försöker rätta till liknande problem. Vad kan dom sen göra åt saken? Stifta nya lagar, typ. Sen så känner sig folket igen trygga en tid framöver när någon beslutsfattare gjort något åt saken. Den stora massans beteenden och attityder ändras väldigt långsamt, och denna attitydförändring är enligt mig det enda sättet att förhindra att liknande tragedier sker igen. Det är ibland väldigt svårt att förstå. Mycket lättare att fördöma, hata eller bara leva i illusionen att detta är en engångföreteelse. Jag ser detta som ett symptom av ett sjukt samhälle, och sådana problem har inga lätta lösningar tyvärr.

-----------------------------------------------------------------------------------