Konstiga namn och semesterfirande

Det finns en massa konstiga namn här i världen man kan ge sina barn, och om man gillar små praktiska skämt. Ifall jag nångång får en son så ska jag ge honom namnet Tero-Risto. Tänk vad kul när han sen en vacker dag försöker ta sig in i USA, eller när jag tappat bort honom på någon stor flygplats.

"Tero-Ristooooo!"
"My son is Tero-Risto, and he should be somewhere here, but I can't seem to find him"

Jag googlade på namnet, och det finns faktiskt folk som heter så! Påriktigt asså! En typ tycks heta Tero i förnamn och Risto i tillnamn. Bon Voyage säger jag!

Nu tar jag semester både från jobbet och från bloggen. Nästa blogg publiceras här tidigast 11:e augusti, så fram till dess så ska ni ha en riktigt regnig och kall sommar! (skadeglädje vetniväl) Själv så följer jag solen, vartän den går... Kommentera får ni bäst ni vill, tro int att jag kommer att svara på dom! Om någon vill mig något så får ni väl ringa mig då, finns inga garantier på att jag svarar här heller. Har ni int mitt nummer så finns det säkert en orsak till just detta. Har ni mitt nummer och jag inte svarar så finns det säkert en orsak till detta med. Happy Hanukkah!

Kvinnor är grisar!

Jaha?

Jo!

Nu har jag unik inside information som bevisar detta påstående. Vem har nu int hört att karar sku vara svin, men nu tyder mina senaste forskningsrön också på att kvinnor faktiskt beter sig som grisar. Kanske int påriktigt som grisar då, men bildligt talat asså. Kvinnor är inte så pryda och städade som man kanske låter folk (män) tro. Detta är en av dom mest hemliga hemlisarna i modern tid, och jag har nu valt att göra detta stora avslöjande strategiskt just innan min semester.

Härom dagen så behövde jag göra lite klädinköp. Som vanligt så vet jag exakt vad jag är ute efter och har optimerat min tidsplan enligt detta. Inget extra jomsande i affären alltså utan det handlar om en väldigt snabb procedur: in i affären - hitta plaggen - betala vid kassan - ut igen. Stressad efter en massa jobbande så orkar jag inte börja söka efter några gratis parkeringsplatser på den främmande orten, utan lämnar bilen på en betalparkering utan att betala. Om allt går som planerat så kommer hela shoppingrundan ändå bara att ta ca 3,5 minuter, och under denna tid så är sannolikheten för en parkeringsbot minimal.

Jag går in i butiken och lokaliserar plagget jag är ute efter relativt snabbt. Eftersom jag vill minimera riskerna med att tvingas in i denna svettiga affär igen så vill jag gärna prova plagget innan jag köper det. I buttan finns 3 provrum för damer och 3 för herrar. Jag går in i ett av herrarnas provrum och konstaterar att plagget int passa riktigt, och måst alltså prova en annan storlek. Samtidigt märker jag att någon glömt en klänning inne i koppin. Hoppas det var en kvinna som glömt den där tänker jag och för tillbaka mitt plagg.

Nu när jag hämtat en annan storlek så går jag tillbaka till provrummen. I första koppin för karar står en mamma och ammar sitt barn. Hon har inte brytt sig om att låsa koppin, och tittar skitigt på mig när jag rycker upp dörren. I nästa koppi ser jag att någon står med ca 10 cm höga klackar på och provar plagg. När jag försöker rycka upp dörren till den sista karakoppin så hör jag en kvinna som försöker tala med mansröst och säger att "det är upptaget!".

Jaha. 3 koppin för karar och alla ockuperade av kvinnor. Jag bestämmer mig för att snällt vänta på min tur, och ställer mig en bit ifrån. Efter ca 10 minuters väntande (hur kan det ta så länge?) har mitt blodtryck redan nått rekordhöjder och jag är inte så snäll längre. Nu ser jag hur provrummen för kvinnor har en väldigt bra cirkulation, men hon som ammar och dom två andra särringarna som ockuperat kararnas provrum tar all tid på sig i världen. Jag ser redan framför mig hur lapplisorna skriver en parkeringsbot åt mig bara p.g.a. detta väntande. Känner blodet pulsera i tinningarna och ser i spegeln att jag är illröd som en brandbil i fejset.

När 15 minuter har gått så bestämmer jag mig för att ta ett av kvinnornas provrum som jag såg att blev ledigt just innan. Orkar int vänta längre och om någon kommer och klagar åt mig så ska dom sannerligen få höra vad jag anser om detta arrangemang! När jag kommer in i koppin så ser jag att där finns en massa plagg. Minst typ 30 plagg som hänger där på krokarna. Jag antar direkt att det är någon som håller på att pröva en massa plagg där och hämtar bara nya, så jag går ut ur koppin och tar nästa som också blev ledigt.

Samma sak där! En hel hög med olika sorters plagg som hänger på krokarna eller ligger ihopslängda på stolen där inne. WTF??? Då förstår jag att det är plagg som lämnats kvar där när kvinnorna inte orkat bära dom tillbaka därifrån dom tog dom. Sjysst. För mig är det nog en självklarhet att ta tillbaka ett plagg därifrån jag hämtade det, men tydligen är så int fallet för kvinnor? Nu förstår jag också varför det hängde en klänning inne i kararnas provrum, ingen hade glömt den där utan någon hade bara inte brytt sig om att ta den tillbaka till hyllan.

Jag förstår att utan kvinnor så skulle säkert alla klädaffärer gå i konkurs, men betyder dethär att man får bete sig hur man vill? Okej, klädaffärerna är kvinnors territorium, och jag kommer aldrig att förstå mig riktigt på detta. När jag kommer tillbaka till bilen så sjunker blodtrycker igen till normalnivå. Ingen bot! Yess! Morsgrisar e vi allihopa, allihopa, allihopa...

Case Sideby

Som kanske ingen vet så slog jag senaste fredag nytt personbästa! Nitton dagar jobb i streck... Efter detta proletariatets marathon kände jag mig smått psykiskt och fysiskt utmattad kan man väl lugnt påstå. Därför verkade det helt naturligt att över helgen söka sig till något väldigt avsides ställe för att få ladda batterierna så att säga. Hittade ingen Avsidesby på kartan, men det närmaste jag kom var Sideby. Med sina knappa hundra invånare verkade detta som ett bra val om man vill vara ifred. Vill man dessutom bo riktigt isolerat i Sideby så blev jag tipsad om att man kan faktiskt hyra in sig på det lokala pensionärshemmet. Låter som en vinnande grej dethär, något man definitivt bör testa på så länge man inte själv äger en rullator.



Denna helg gick jag under täckmanteln Herr Gullberg. Eftersom jag ville vara helt ostörd hela veckoslutet så var det förstås viktigt att gå under någon annans namn. Sideby är såpass litet att dit hittar ingen tv-licens kontrollant eller Jehovas vittne. Ingen som alltså knackar på dörren i pensionärshemmet, annan än högst liemannen då. Perfektimento! Jag gillar människor bara jag int behöver se dom! Till min stora glädje så stagnerade rullatorrallyt runt pensionäsrshemmet förvånandsvärt tidigt på fredagskvällen. Folk håller väl på att bli gamla konstatera jag.



Som bevis på att jag bott där har ni här kvittot på min vistelse.




I Sideby är inte bara gräset grönare, utan även golv och väggar! Allt är grönt - tänk va skönt! Fast byn är såpass liten så har man ändå en byabutik och hela två banker! Tryggt att veta att jag kan tömma kontot även här om ett sånt behov plötsligt skulle uppstå. Kanske därför madrasserna är så små här när alla har pengarna på banken? Med dagens skyhöga bränslepriser och ständigt trytande budget för polismyndigheten så kan man fråga sig om det vore värt att rycka ut ifall en av bankerna i denna avlägsna by skulle utsättas för rånförsök. Polisen hinner int ens fram innan deras budget överskrids.



Summa summarum så kan jag väl säga att denna helg var i en klass för sig. Ett oförglömligt veckoslut fast jag knappast kommer ihåg vad som hände. Ett stort tack till arrangörerna för denna byatrip! Sideby är inte skam och fy! Men utvilad är jag nog inte efter detta äventyr...

Rough times

Nu på sommaren är risken stor att det blir lite mindre text och lite mer bilder istället på min blogg. Även risken för nederbörd under en golfrunda är överhängande.