Mitt liv i ett äggskal

Har någon funderat på varför det heter "att kläcka en idé?". Har ideer och ägg något gemensamt? På finska betyder ju 'munata' något negativt, att man klantar sig, när däremot svenska språket är betydligt mera positivt och konstruktivt inställt till ägg överlag. Ibland så kan man ju faktiskt komma på en idé som har något med ägg att göra. Det hände mig senast igår när jag gick i affären och såg att dom redan plockat fram påskäggen. Alltid roligt att få ahaa-upplevelser!

Egentligen är det en nygammal idé; att handla en massa påskägg och dela ut dom på stan åt okända mänskor. Det var ungefär i tidernas begynnelse som jag en vacker påskhelg besökte mina lärjungar i Åbo. Där infann jag mig en helt vanlig helgdagsafton i en sunken matvaruaffär för att proviantera maltdrycker. Lagret, som vi dagen innan införskaffat, hade av någon orsak redan hunnit sina i denna syndiga socken. Väl framme vid kassörskan märkte jag att dom hade specialpris på billiga rumänska kopior av kinderägg. Natürligtvis måste man köpa när det är rea, man sparar ju pengar då, så jag inhandlar en hel hög av dessa.

När jag går runt i staden så passar jag på att dela ut dessa ägg åt slumpmässigt utvalda offer. Reaktionerna är ganska varierande, vissa blir väldigt glada när andra blir rädda för mig. Men mission accomplished iallafall, det väckte uppmärksamhet! Kvällens nästsista akt utspelar sig traditionsenligt i en taxi, där jag delar ut mitt sista ägg åt taxichauffören, en medelålders kvinna som verkade vara väldigt stressad. Hon blir väldigt glad av att få ett ägg av mig, stiger ut ur taxin och ger mig en kram. Ibland är det värt att dela ut påskägg åt folk bara för att få se deras reaktioner, så ifall ni träffar på nån galning på stan som delar ut ägg så vet ni att det är bara jag...

Krämer och krämpor

Ibland brukar jag sitta vid ett rött café strax intill Finlands största, bästa och vackraste bussterminal. Senast jag satt där så fäste jag min uppmärksamhet vid två killar med utländskt påbrå som försökte sälja någonsorts kosmetikascheisse åt förbipasserande damer. Killarna, som förresten ser ut som bröder, hoppar fram från under rulltrappan och attackerar intet ont anande kvinnor med sina tuber och burkar. Dom väljer noga ut sina offer märkte jag efter att ha betraktat dom en stund. En sak som dessutom karakteriserar deras beteende är sättet att ivrigt vifta med händerna med sina extremt slappa handleder. Grabbarna vill helt klart signalera att dom är mer feminina än vad dom kanske egentligen är. När jag såg detta så börja jag direkt fundera över att om int man kan sälja kosmetika om man utåt beter sig väldigt maskulint?

En vacker dag så ska ja testa min tes genom att gå runt där iklädd skoterskor, arbetshalare och skogshuggarhandskar och sälja "tapZas exklusiva hemorrojdbalsam"! "Hejsan! Dig ser man direkt på att du måst lida av akuta hemorrojder! Får jag ge dig ett smakprov på min nya mirakelmedicin?" Jag är relativt övertygad om att detta skulle bli en hit! Konkreta svar på konkreta problem är precis vad folket vill ha, och jag om någon är beredd att förse folket med dessa lösningar! Jag vill vara lösningen på just dina hemorrojder!

Som en liten kuriositet så kan jag dessutom informera er om att ordet hemorrojd, som härstammar från latinets haemorrhoides, är ett derivat av detta latinska ord på dom flesta europeiska språken förutom på finska. Kanske tillochmed alla utom finska? Detta märkte jag en gång när jag bläddra i en ordlista för turister som vi hade på jobbet. Så om ni talar om hemorrojder åt en finne så kommer han/hon säkert att se ut helt som "Que?", så nu vet ni de! Jag tycker man borde tala mera om hemorrojder!

Rambo

Rambo är kungen! Igårkväll såg jag filmen i Finlands största, bästa och vackraste biosalong. Kriget och kaoset var såpass verkligt att lemmarna av offren sprätta nästan in i publiken. Måste vara farligt att jobba som kameraman i inspelningarna när folk flyger runt i rutan i varannan scen. Det finns ingen som klår denna 61-åriga gubbe, han är bara så cool. Jag har växt upp med John Rambo, han är som en kusin till mig. Efter att "First Blood" kom ut 1982 så influerades hela min barndom av denna 'mystiska karaktär' vars repliker är som från någon Kaurismäki-film. När Rambo snackar så snackar han int skit, säger han att "gå hem!" så borde man lyda honom! Min första Rambokniv hann jag förstöra redan första dagen, och på C64 så var Rambo ett av dom spelen jag spela mest. Alla ville vara som Rambo.

Största delen av publiken bestod förstås av män. Jublande män! Stående ovationer när Rambo tar i k-pisten och mejar ner ett femtiotal badguys. När Rambo spränger halva djungeln så hör det till att ge 'hi-five' åt dom som sitter bredvid. Man skall jubla när Rambo dödar, därför att han är god och dom andra är onda. Här är det dom onda mot dom goda, gränsdragningen är klar. Rambo gillar att döda, men han dödar ingen oskyldig, därför är det okej för Rambo att döda fast i massor och det är förstås han själv som bestämmer vem som är skyldig och vem oskyldig. Ingen säger åt Rambo att det är omoraliskt att döda, därför att Rambo är moralen. Han är dessutom så tuff att han inte behöver någon kvinna vid sin sida. Romanser är löjliga... Alla vill vara som Rambo. Rambo är kungen!

Listan

-Du är med på listan!
-Jasså?
-Jo. Om nån frågar så är du hans gitarrtekniker.
-Gitarrtekniker?
-Jo, det står så på listan...

Har man inte sitt namn på listan så kommer man inte in, och vem vill inte in när det är show och gratis sprit? Jag har faktiskt aldrig varit gitarrtekniker förr. Trumtekniker var jag en gång och roudare har man väl också varit på pappret. Det som står på listan måst int stämma, men står det inget så har man ingen mission där.

Självklart så händer just det som int får hända en bit in i showen. En sträng går av för rockstjärnan och han frågar ifall det finns någon gitarrtekniker i publiken. Han sneglar på mig och flinar till. Han vet att jag inte är någon riktig tekniker. Jag häver min öl och känner hur kallsvetten tränger på när den elaka Idols-domaren glor på mig och ger mig en blick som säger "Snabba på nu och byt dendär strängen så vi kan fortsätta!". Just när jag håller på att springa ut från stället så dyker det upp en G-sträng. Festen kan fortsätta. Ska aldrig vara gitarrtekniker igen...

Vid behov

Jag sitter alltid på samma ställe i bussen ifall den platsen inte är reserverad. Fönsterplatsen på styrbordssidan, med trynet mot Mecka och i öppningen där man kan sitta mot varandra. Idag märkte jag att det är dessutom en väldigt säker plats, för fönstret där är en nödutgång. Kanske har jag valt min favoritplats undermedvetet av säkerhetsskäl? Hursomhelst så finns där mycket utrymme för benen, så medvetet har jag valt den av bekvämlighetsskäl. På fönstret där finns det två gröna klistermärken, en på finska och en på svenska. "Hätätilanteessa riko lasi" - "Vid behov, krossa glaset". I brist på bättre så glor ja på dom en stund och kontemplerar över deras syfte och budskap.

Inget säger att detta 'behov' borde vara väl motiverat. Är man finne så måste det ju vara en nödsituation för att man ska ha rätt att krossa rutan, men om man är svenskatalande så räcker det med att man har ett behov. När jag inser detta så får jag ett plötsligt behov av att slå sönder bussrutan. Inte för att jag är hemskt destruktiv av mig, men ibland så vill man bara härja på lite. Dessutom så uppmanar ju lappen mig att krossa rutan! Hela bussresan går åt att tänka på vad som skulle hända ifall jag rev loss hammaren och spräckte rutan med den, men jag är tyvärr för feg och för fattig för att förverkliga min idé. Jag skrattar högt för mig själv när jag hoppar av bussen. Folk stirrar på mig. Jag tror dom vet att jag vet, men dom vet inte vad jag vet.

Flytminor och blomsterkataloger

Avsikten med att motionera borde ju bl.a. vara att sänka blodtrycket, eller? Ibland kan det bli helt tvärtom. Nu när jag har återupptagit min gamla simhobby brukar jag färdas en par gånger per vecka till Finlands största, bästa och vackraste simhall. Inte för att jag är den snabbaste i bassängen med min klumpiga egenlärda bröstsimteknik, men härkkas i vääden vad det finns många som bara flyter på där. Sen när dessa flytminor ännu gillar att simma i bredd å snacka kaffibullasnack med varandra så är det ju helt omöjligt att passera dom! Där flyter man på sen bakom dom med näsan fast i deras celluliter. Najs... not! Ibland sparkar dom dessutom till och viftar med armarna, vilket gör det ännu mer farligt ifall man försöker simma förbi dom. Kan man int skaffa en egen bassäng för dessa flytminor där dom sku få härja på helt fritt?

Sen så vill jag samtidigt passa på att tacka er som beställt "hemmets blommor, våren 2008" katalogen hem åt mig i min morsas namn! Alltid trevligt att få sådana kataloger. Kanske dom börjar tillochmed ploppa upp regelbundet nu i min postlåda? Många fina blommor finns det där, man blir ju helt tagen av att bläddra i den. Det är ju ett allmänt känt faktum att min största dröm har alltid varit att få öppna en egen blomsterhandel. Katalogen kan ju dessutom få ren praktisk användning ifall wc-pappret råkar ta slut... Jag är relativt övertygad om att du/ni som ligger bakom detta, också läser min blogg, så därför tänkte jag passa på att tacka för detta! Ska komma ihåg er med en påse hönsdynga nästa gång jag ser er!

KioskKuppen

Natten till lördagen återvänder jag hem igen efter en av mina otaliga antropologiska fältstudier i Helsingfors nattliv. Till min stora förvåning ser jag hur kiosken på andra sidan gatan har öppet! Den som brukar vara öppen endast på somrarna, har luckan uppe nu mitt i natten och i värsta kölden! Det är en liten gul träkoja som står strax intill bron och ägs av en utländsk kuppe. Dom brukar sälja kaffe, hotdoggar och glass där på somrarna, men har aldrig förr sett att den skulle vara öppen under vinterhalvåret.

Jag blir så förvånad så jag korsar gatan för att ta mig en pratstund med kuppen. Det är ju helt socialt acceptabelt att socialicera med okända mänskor här ifall man inmundigat över 5 hefe weizen, och jag känner mig på prathumör, så varför inte. Kuppen känner tydligen igen mig för han blir väldigt glad när han ser mig. Han ser ut kanske som en grek, men jag har ingen aning om hans ursprung. Ej heller kan jag erinra mig om när jag skulle ha snackat med honom senast, men kan ju vara att det var 15+ hefe weizen då, vem vet...

Man måst ju bara stöda en så företagsam typ som honom, så jag ögnar igenom hans utbud. Känner mig smått sugen på lakrits, så jag frågar vad den stora påsen längst fram kostar. 2,50€ säger kuppen på invandrarfinska. Jag säger åt kuppen att denhär gången betalar jag inte 2,50€ utan jag ger dig 3€ för den (jag råka ha 3€ i min ficka). Mannen blir så glad att han säkert skulle ha kysst mina fötter ifall han inte skulle vara in i kiosken. Kanske bra så. Han säger att egentligen kosta den 3€ men han tänkt han sku sälja den för 2,50 åt mig då ja verka vara så sjysst. Kanske försäljarsnack men låter ju bra iallafall.. Ännu när jag går in i min portgång på andra sidan gatan så ser jag hur han glatt viftar åt mig från sin kiosk. Ibland är det definitivt värt att betala lite extra om man får se så glada miner i detta annars så dystra land.

Om att gräva sin egen grop

Alla är vi bara mänskor, och alla gör vi fel ibland. Vissa mer frekvent än andra men det är sen en annan sak.. Inser man detta så borde man väl fatta att lyssna på dom som inte alltid stryker en medhårs. Om all feedback man noterar är positiv sådan, så kommer det förr eller senare att gå käpprätt åt helvete. Detta just på grund av att ingen är perfekt.

Det är lätt hänt i denna yra värld att man börjar leva i en illusion där det finns två sorters mänskor. Dom som är snälla och på min sida och sen finns dom som är dumma och har avvikande åsikter. Dummisarna vill ju naturligtvis endast förstöra saker för en så varför skulle man lyssna på dom? Uppbyggande kritik existerar inte!

Men hur blir det den dagen man faktiskt gör ett fel, och sin vana trogen får man endast klappar på axeln av sin joojoo-kamrat? Då kan det gå riktigt snett ifall man inte ens är förmögen att fatta att man gjort fel. Hur skall man kunna korrigera sådana misstag man inte är medveten om?

Så snälla ni, dunka mig inte i ryggen, visa mig hellre ett mittfinger i fejset för då vet jag iallafall vad ni tycker!

Nya tider

Så!
Välkommen hit alla gamla lurkare från bloggen.fi/tapza och även eventuella nya läsare!

Kommer att skriva en massa irrelevanta (kon)funderingar med sådär olämpligt oregelbundna intervall. Hoppas ni trivs med ert liv, annars kan ni ju fast plantera en julgran eller göra något annat mer intressant...