Födelsedag

Jag hade helt glömt bort att jag har födelsedag idag. Nå, jag blev påmind om detta när jag väcktes mitt i natten av ett SMS från en helt annan tidszon. "Grattis grattis!" Tack så hemskt mycket! Dit for minst en timme av den dyrbara nattsömnen. Dryga timmen innan jag satt min väckarklocka att ringa anländer nästa SMS. Så var alltså den dagen förstörd!

Jag brukar int fira min födelsdag egentligen alls, men nästa natt ska jag fira riktigt ordentligen med minst 14 timmars nattsömn! Ifall int då väggrannen från andra trappan bestämmer sig för att ordna en fest IGEN. Hör jag ett knys därifrån så kommer jag att ta en kubik bajsblöjor från dagiset i första våningen och tynga in dom i killens brevinkast. Shit happens!

Jag är inte den trevligaste personen om jag blir väckt i min skönhetssömn. Sovandet är annars också min favorithobby. Kostar ingenting att sova, och endast fantasin ställer gränser för vad man kan uppleva. Jag har dessutom märkt att jag kan kontrollera och styra mina drömmar. Ifall jag bestämmer mig för att drömma om en viss sak, så gör jag det. Inatt ska ja drömma om sommaren...

Grannsämja

Nu har det då hänt. Någon har urinerat på min grannes dörrmatta, och grannflickan (inte den dekadenta grannen alltså, utan hon som spelar badminton) är flyförbannad p.g.a. detta. Hon har skrivit en lång uppsats och hängt upp den på anslagstavlan i trappan. Fast jag inte är skyldig, så känner jag liksom ändå att jag borde förklara mig för henne. "Det var inte jag - jag var i Åbo då. Jag har alibi". Helt på sant asså!

Nu undrar jag om det är bättre att hålla tyst, eller att försöka säga att det inte var jag. Jag brukar faktiskt sköta sånt på vessan. Oftast. Börjar man bortförklara saken så låter det ju onekligen som om man själv anser att man är misstänkt för dådet. Kan låta som om "Det var faktiskt inte jag denhär gången". Tystar man ner det hela så kan det också verka som om man har något att dölja. Vet inte riktigt hur jag borde agera.

Igår kom jag också på orsaken till varför Jehovas vittniskorna aldrig ringde på min dörr. När jag flytta in i lägenheten printade jag nämligen ut en tarralapp där det står "Ei mainoksia - Ei ilmaisjakeluja - Ei uskonkäännyttäjiä." Alltså jag vill inte ha besök av någon som försöker ovända mig till deras tro. Orättvist att innan var det bara gamla gubbar som sprang till mig, men när jag väl får klistrat upp en lapp så skickar dom snygga unga damer ut på sina korståg.

Sexchockad

Ibland är det roligt att läsa när tidningar hittar på nya ord. Aftonbladet skriver om en man som blivit sexchockad. Kan man annat än dra på munnen åt rubriken "Patient sexchockad på sjukhus i Karlstad" ? Ja, man har ju hört om elchockar och insulinchockar, vem vad är en sexchock? Min första tanke är att detdär låter som något man borde prova på. En trevlig överraskning, dvs en sexchock.

När man läser artikeln så förstår man vad det handlar om. Han har alltså vaknat upp på sjukhuset av att en annan patient haft sex i sängen bredvid. Sånt är ju naturligtvis helt oacceptabelt! Om en får ska alla få, så måste det vara i jämställdhetens Sverige! Det chockerande var alltså inte att han blev utsatt för sexuella undergrepp, utan att han INTE blev det. Visst skulle jag också bli förbannad om kaveri får men int jag.

Därför tycker jag att det borde stiftas en ny lag som säger att om en får så får alla, annars får ingen alls. Jag tycker detta sku vara en bra lag. Staten vet ju som bekant vad som är bäst för den enskilda individen, och förstår inte vissa individer sitt eget bästa så bör man ingripa i detta. Imorron ska ja ta sjukledigt pga "sexchock". Om tillräckligt många tar sjukledigt med den orsaken så kan vi få igenom mitt lagförslag! Jag vet nog vad ni sysslar med där i grannen... Väggarna är inte så tjocka som ni tror... Orättvist, och framförallt chockerande!

Dörrknackare

Om det är någon som oväntat ringer på min dörr så är det antingen tv-licenskontrollanten eller ett Jehovas vittne. Under dom senaste 10 åren så har väl kanske endast en arg höggravid granne några gånger avvikit ifrån detta mönster där jag bodde innan. Ja, och förra månaden ringde faktiskt min badmintonspelande granne på mitt i natten när jag glömt nyckeln i låset. Undrar hur jag lyckades med det...

Nåväl. Igår ringde två löjligt snygga Jehovas vittniskor på hos min dekadenta granne. Jag hoppades förstås på att dom även skulle komma och hälsa på mig när grannen aldrig öppna dörren, men icke! Varför vill dom int hälsa på mig? Är jag på deras svarta lista av någon orsak, eller? Om någon 'insatt' läser detta så sku det vara vänligt om ni informerade mig och/eller strök mig från den svarta listan. Skicka ingen gammal gubbe till mig, jag vill ha dom två bruttona!

Inte för att jag är ett dugg intresserad av att höra deras budskap, mina intressen är mer konkreta och jordiska. Två så snygga unga damer tar jag gärna på besök anytime, fast dom skulle vara ute efter att köpa min själ! Jag är bra på att låtsas, så jag skulle inte ha några moraliska eller praktiska problem med att verka jätteintresserad, och skulle säkert få övertalat dom att komma pånytt. Kaffe sku ja också bjuda på och eventuellt en hel del annat också.

Jag har varken tid, ork eller intresse att springa på en massa meningslösa dejter på min fritid med avsikt att träffa representanter för det motsatta könet, så ett arrangemang där representativa damer frivilligt kommer på hembesök till mig låter inte alls så dumt. Dom får berätta vad som står dom nära hjärtat, jag låtsas lyssna och vara intresserad, och i gengäld så behöver jag inte sitta ensam i min etta och glo på väggarna. Alla får något och ingen blir lessen. Jag tror starkt på dethär!

Desperado

Jag känner mig desperat just nu. Dags att sänka ribban? Ja, om inget händer får man väl nog börja tänka om här så småningom. Såhär kan det heltenkelt inte bara fortsätta. Att inte ha något att skriva om på en hel månad säger ju ganska mycket. Snart börjar jag skriva om verkligen tråkiga saker. I brist på bättre.