Saker jag inte förstår mig på: Del I - Tatueringar

En stor del av mina bekanta har stauerat ett exempel med minst en tatuering. Jag brukar aldrig ifrågasätta enskilda personers val att beklä sig med grafitti, men sådär på ett allmänt plan så kan jag inte förstå detta. "Små diskreta tatueringar kan vara riktigt snygga", Nä, det kan dom inte! Jag förstår att folk som suttit i fängelse halva livet eller dom som jobbat till sjöss skaffat sig klotter på kroppen, men att "normalt" folk vill ha sånt skräp går över mitt begränsade förstånd.

Många har tydligen också ett behov av att flagga med dessa missformade tribaler när dom väl skaffat sådana. Måst man klä sig allmänt töntigt bara för att få visat upp sin tatuering? Jag vill int se varken ditt tuffa "konstverk" övanför svanskotan eller dina celluliter nedanför, tack! Trendgrejer överlag är löjliga, och till min stora förargelse så tycks denna trend aldrig gå över. För att få slut på trenden så borde jag kanske skaffa mig en tatuering mellan tårna. Sen så ska jag aldrig tvätta fötterna och så ska jag gå och spräta med tårna så alla får ta del av härligheten. "Titta vilket roligt citat på latin jag har mellan mina tår!!"

Gårkvällens hobby

Som en slaktad kalv

Vissa påstår att djur inte har någon själ. Huruvida det stämmer eller ej vet jag inte, men i fredags kände jag mig som en slaktad kalv där själen stannat kvar i kroppen. Ifall det är möjligt alltså. Hvad? Hur? Hvarför? Det hela började med att jag blev 'lurad' att delta i en Judoträning av en kompis. Jag har under en längre tid funderat på att återuppta träningen i denna ädla kampsport som jag aktivt sysslade med för mera än 15 år sedan. Nu hade jag inga ursäkter mera, så jag var illa tvungen att följa med min vän till dojon i centrala Hufvudstaden.

När jag väl hittade tatamin (judomattan), så såg jag mycket svart, ordagrannt. Typ hälften av alla deltagare hade svart bälte. Jag kände en stor klump i min hals. *Gulps* Min grundkondition är inte så värst på topp efter allt soffliggande i höstas, så jag hade förstås hoppats på lite lättare motstånd. Dom första orden jag hörde sensein (tränaren) yttra var "Okej, vi börjar som uppvärmning med en halvtimme matt-randori." You gotta B F-kin kiddin me! En halvtimme brottning med en massa svartbältare som uppvärmning med min skitkondis!

Efter en kvart så såg jag bara svart, ordagrannt. Det slog helt svart i mina ögon och syret tog slut. Jag hade räknat med att jag skulle ha en viss fördel i.o.m. massan jag samlat på mig med soffliggandet och chipsätandet, men märkte ganska fort att denna massa är tyvärr till ens nackdel ifall man ligger inpaketerad underst på golvet. Först tar konditionen slut, sen tar krafterna slut och slutligen tar syret slut när rosetten man ligger inknuten i stramas åt ytterligare. Det finns ingen annan utväg än att klappa med handen på motståndaren och ge upp...

Trots att hela min kropp pryds av stora blåmärken ännu idag så är det något fascinerande med att få stryk. Jag vill tillbaka dit! Jag vill ha mera stryk! Vill man bli bättre så måst man vara redo att stå ut med en hel del plågor. "No pain - No gain", heter det, och sanningen är nog att fast huru mycket man ligger på soffan och kollar på ninjafilmer så blir man int bättre av det. Högst är man stjärna i sina egna dagdrömmar. Ända tills man märker hur det egentligen står till, och då, då känner man sig som en slaktad kalv.

En glädjenyhet på fredagen den 13:e

Min chef höll redan på att skicka mig till Ryssland, men som tur så får jag lite andrum nu! Länken till Helsingin Sanomat Vem vill nu åka dit? Inte jag iallafall...

En av mina favoriter

Vrid upp volymen, luta dig tillbaka och njut!

Blue Man Group - I Feel Love

En vit ängel och en svart bas

Han: Du.. Får jag ställa dig en fråga?
Jag: Jovisst!
Han: En vit ängel och en svart bas, hur låter det?
Jag: Ööh, det låter väl bra. Hurudan bas?
Han: En svart en, med överdrivet lång hals.
Jag: Jo, jag förstår. Det låter ganska coolt.
Han: Ska de vara kontrabas?
Jag: Nää, definitivt en elbas. Här snackar vi inte om klassiskt eller jazz.
Han: Du har nog rätt, det ska nog vara en elbas.
Jag: Är du basist?
Han: Nää, men jag gillar instrumentet.
Jag: Jag också...

Denna dialog förde jag igår med en helt okänd man vid bardisken till den (ö)kända restaurangen Roskapankki i Berghäll. En av dom konstigaste inledningarna på diskussioner med okända personer jag stött på i mitt liv. I Berghäll så får man ibland föra riktigt intressanta diskussioner med helt främmande människor. Mannen som verkade relativt städad och någotsånär nykter var bara så in i sina egna funderingar att han ville få en andra åsikt.

Jag brukar vanligtvis inte besöka krogar på söndagar, men detta var ett "specialfall", och just i denna stadsdel så hittar man alltid någon krog där det är fullt ös, oberoende av klockslag eller veckodag. Här finns det muntra typer som förfriskat sig med det ena eller det andra. Klarar man bara av att ställa om hjärnan på deras våglängd så kan diskussionerna ibland vara riktigt givande. Innan jag somnade igårkväll låg jag och funderade på detta. En vit ängel, och en svart bas. Det låter ju faktiskt ganska coolt.

Tvångsdejt

Det hände sig härom veckan att min bror var på besök hos mig. En dag fick han en idé att han vill ha dreadlocks, ni vet, sånadär rastaflätor. Nå, han hitta ett ställe här i Hufvudstaden som var relativt förmånligt och bestämde sig för att fixa flätorna där. Eftersom det tar typ halva dagen (6-8 h) att fixa ihop dreadlocks så behövde han min hjälp med att föra mat åt honom. Jag passar på att sitta ner och smalltalka med den Afrikanska kvinnan som äger stället, samtidigt som jag för mellanmålet åt brorsan.

Rastafrisörskan frågar en massa frågor av mig samtidigt som hon rullar ihop flätorna åt brorsan. "Är du gift? Har du barn och familj? Tänker du skaffa familj?". Jag svarar utan att tänka så mycket... "Nää, nää, tjaa kanske". Nu har hon mittiallt lösningen på mina 'problem'. "Jag har en syster som skulle passa dig perfekt! Vänta så får du tala med henne!" Kvinnan överräcker mig telefonen och säger att jag ska snacka på engelska. Jag försöker tynga ur mig några ord som: "ööh, hej... vem är du?".

Efter att jag snackat med systern så ringer kvinnan nästa samtal, till sin mamma. Plötligt säger hon också att mamman vill snacka med mig... på engelska. WTF!?!?! Jag fortsätter i samma stil: "ööh, hej... vem är du?". Efter att jag snackat med mamman så säger hon att hennes syster som jag var i telefon med nyss är påväg till frisörssalongen och hon skulle gärna vilja träffa mig. "Hon har ett barn från förr, men om du vill ha egna så går det nog säkert att fixa..."

Man blir ju rädd med mindre, typ. Sen så har dom tydligen redan kommit överens om att jag ska komma på besök hem till dom samma kväll för att träffa hela familjen och alla barnen. Urk! Plötsligt kommer jag på att jag har andra planer, för typ resten av mitt liv. Jag ursäktar mig och säger att jag måst tyvärr åka hemåt nu. Kvinnan ger mig sitt telefonnummer och ber mig ringa sen när jag har tid. Försöker säga att jag har ganska mycket just nu... Jag åker iväg hem, helt skräckslagen. Så kan det gå när kulturer krockar...

Primus - Wynona's Big Brown Beaver

Blev ganska så ifrån mig igår när jag kolla på komedin "Zack and Miri Make a Porno", och den inleddes med en av mina favoritlåtar, nämligen "Primus - Wynona's Big Brown Beaver". Därför måste jag klistra upp låten här idag. Funderar faktiskt på allvar att gå och se den på bio bara för att höra Primus låten en gång till :-)

Skrotpumpar-Nisse

Nu har jag åter igen inlett min årliga vårträning på gymmet. Handla ett halvårs kort förra veckan och körde igång träningen på allvar i helgen. Gympass både på lördan och söndan, och imorse kunde jag nästan inte ta mig upp ur sängen. Ryggen är så sjuk att ja går helt krokig. Så ska det vara, no pain - no gain! Tänkte här dela med mig lite av mina träningserfarenheter till er som inte är lika insatta.

Jag har ingen aning om hur kvinnor borde träna, dom har ju helt sina egna manicker, så därför kan jag inte ge kvinnor andra råd än att hålla sig borta från apparatur där män tränar. Finns inget mera irriterande när någon särring tränar med minimivikter och tar hela dagen tid på sig på någon apparat där jag vill träna. Poängterar man detta så får dom bara i nerverna, och det tar ännu längre innan dom släpar sina celluliter bort därifrån.

Egentligen så finns det bara två saker man måst träna som man: bänkpress och biceps. Mellan varven kan man träna lite magmuskler också, men allt annat är menat för kvinnor eller barn. Med sitt bänkpressresultat imponerar man på andra grabbar, och med bicepsen imponerar man på brudarna. Magmusklerna är int så viktiga, för en riktig man har nog sixpack mitt på torson, men den syns bara int.

Undvik all sorts uppvärmning och/eller stretching. Det är heltenkelt för fjolligt och du kommer bara att bli utskrattad och hånad om du sysslar med sånt. Ladda på maxvikterna direkt och pumpa järnet så att blodkärlen spricker i tinningen. Om du vill bli respekterad så ska du dessutom berätta högljutt om t.ex. hur mycket du pumpade innan du skadade din axel. Försök se förbannad ut hela tiden.