En vit ängel och en svart bas

Han: Du.. Får jag ställa dig en fråga?
Jag: Jovisst!
Han: En vit ängel och en svart bas, hur låter det?
Jag: Ööh, det låter väl bra. Hurudan bas?
Han: En svart en, med överdrivet lång hals.
Jag: Jo, jag förstår. Det låter ganska coolt.
Han: Ska de vara kontrabas?
Jag: Nää, definitivt en elbas. Här snackar vi inte om klassiskt eller jazz.
Han: Du har nog rätt, det ska nog vara en elbas.
Jag: Är du basist?
Han: Nää, men jag gillar instrumentet.
Jag: Jag också...

Denna dialog förde jag igår med en helt okänd man vid bardisken till den (ö)kända restaurangen Roskapankki i Berghäll. En av dom konstigaste inledningarna på diskussioner med okända personer jag stött på i mitt liv. I Berghäll så får man ibland föra riktigt intressanta diskussioner med helt främmande människor. Mannen som verkade relativt städad och någotsånär nykter var bara så in i sina egna funderingar att han ville få en andra åsikt.

Jag brukar vanligtvis inte besöka krogar på söndagar, men detta var ett "specialfall", och just i denna stadsdel så hittar man alltid någon krog där det är fullt ös, oberoende av klockslag eller veckodag. Här finns det muntra typer som förfriskat sig med det ena eller det andra. Klarar man bara av att ställa om hjärnan på deras våglängd så kan diskussionerna ibland vara riktigt givande. Innan jag somnade igårkväll låg jag och funderade på detta. En vit ängel, och en svart bas. Det låter ju faktiskt ganska coolt.