27 januari, 2012

Tolerans hit och nolltolerans dit

Republikens presidentval framkallar 'debatter' bland folk i allt från nationell prime-time media till kaffibullasnacket på Shell. Ett av dom centrala teman folk tagit fasta på nu är tolerans. Denna debatt om tolerans får konstigt nog, speciellt i sociala medier, en väldigt intolerant klang. En del som lyfter fram och betonar toleranta värden, är paradoxalt nog samtidigt väldigt intoleranta mot sådana som inte råkar dela ens samhällssyn just i den stunden. Eftersom dom flesta med lite vett i skallen redan dragit sig tillbaka, betyder detta att hela 'debatten' i slutändan förs av sådana som klart är intoleranta, och sådana som påstår sig vara toleranta, men agerar på ett intolerant sätt.

Detta får mig oundvikligt att fundera på motiven bakom detta. Det hettar ofta till i nätdebatter och känslorna kommer till ytan, det är helt förståeligt, men varför agerar mänskor på ett så paradoxalt sätt? Själv tror jag att dom flesta som gör så, gör det omedvetet. Är man tolerant nog, så provoceras man inte till sådant. Vet man dock inte riktigt var man står, så måste man välja sida. Vill jag vara tolerant, eller intolerant? Vet man inte riktigt vad man är för, är det lättare att bara vara emot något! Att vara tolerant betyder ju inte att man ska tolerera intolerans, men nog att man borde acceptera, och framförallt respektera andras åsikter. Gillar man bara sådana som tycker lika som en själv, så blir det liksom helt fel i detta fall.

Jag funderar också om folk egentligen förstår innebörden av hela ordet tolerans, eller blir det bara något abstrakt man hakar på liksom. Det är trendigt att vara "tolerant", speciellt på större orter, och dom som inte råkar vara med i samma lag, är ju då automatiskt intoleranta. Antingen är du med oss, eller så är du emot oss! Läget polariseras p.g.a. att folk inte uppfattar hela innebörden i saken, utan skrapar bara lite på ytan. Det är lättare så, när man inte behöver motivera det för någon, och framförallt inte för sig själv. Inte motiverar för mig själv heller varför jag gillar att gå i märkeskläder, jag gör det bara för att det uppfattas som trendigt. Omedvetet kanske jag hoppas på att bli accepterad i min "flock". Jag väljer medvetet att inte vara självkritisk just i den frågan.

15 februari, 2010

Damhockey



Så har OS då tydligen kört igång. En av många grenar jag knappast kommer att följa är damhockeyn. Faktiskt ganska förvånandsvärt hur mycket media uppmärksammar en marginalgren som denna. Ingen som förstår sig det minsta på ishockey kan njuta av att se på detta bedröviga spektakel. Det gör ont att titta på något så fruktansvärt dåligt spel. Int för att jag har något emot idrottande damer, eller ens hockeyspelande damer, men just inom ishockeyn så är nivån faktiskt otroligt låg. Givetvis är det väldigt politiskt inkorrekt att kritisera detta, och det är förstås en av orsakerna varför jag lyfter fram saken.

Finlands damer har tränat inför OS genom att bl.a. möta alla finska ligalag i pojkarnas C-juniorer (-94 och -95 födda). I hälften av dessa 14 matcher fick damerna på nöten tvåsiffrigt. Förstås kan det vara svårt att jämföra damer och pojkar i en sport som hockey där fysiken spelar så stor roll, men matcherna spelades faktiskt med damregler (inga tacklingar tillåtna). Att nivån mellan 15-16 åriga killar och damer kan vara så stor tyder bara på en sak (vilket alla redan visste), just här i Finland så är inte damhockeyspelarna några elitidrottare. Kanske den dagen kommer, men just nu är vi långt ifrån.

Jag anser också att det är orättvist mot andra elitidrottande damer att jämställa hockeyn med övriga grenar i OS, som faktiskt består av elitidrottare. En skidlöperska eller en konståkerska t.ex. är tränad in i det sista. Det kan man inte säga om denna gren, tyvärr. I Kanada och USA är damhockeyn på en helt annan nivå är här i Europa, och där är också antalet utövare av en helt annan kaliber. Att hobbyidrottare här får en massa sponsorpengar som kunde användas för bättre ändamål är också något jag skulle ändra på om jag vore diktator. Kanske den dagen ännu kommer...

04 september, 2009

Autsdi

Ååh vad härligt med skandaler eller hur? För en kort stund kan man helt glömma recessionen och det andra dystra i ens liv, när man antingen skrattar åt människor som gör bort sig i Big Brother, eller är ilsken åt bilförsäljare som grillas av kvällspressen. Livet har plötsligt ett innehåll när den fördämda personliga frustrationen får ett konkret ansikte man kan skratta, håna eller vara ilsken åt. När stora saker, som t.ex. ekonomiska kriser blir för komplexa att greppa tag om, så är dett lättast att gå "back to basics". Desto lägre nivå på skvallret - desto bättre. "Keep it simple!"

Herr Kiesi, nu f.d. försäljningschef för Audi i Finland, ställde upp i en intrevju i tidningen Anna. Detta var en specialutgåva av tidningen och hans intrevju vad en del av en artikelserie "Mannen talar om kvinnan". Int kanske så konstigt att tidningen ifråga medvetet sökte efter likheter mellan kvinnor och bilar när man intervjuar en bilförsäljare under detta tema. Vad var då skandalen? Jo, att han konstigt nog drog just sådana paraleller! Tänka sig, reportern fick precis vad den var ute efter! Stackars karln förstod bara int att hålla käften och tacka nej till den intervjun, och det kostade honom jobbet.

Läste själv igenom citaten som upprört tillochmed på ministernivå (länk till citaten på ugriska). Man behöver int vara någon Einstein för att fatta att kuppen försökte vara rolig, men int riktigt träffa rätt alla gånger. Säkert har det hänt på nån bastukväll att någon skrattat åt hans skämt nångång, så 59-åringen levde säkert i den tron att han är en komiker. Vad lär vi oss av detta då? Åtminstone att man int behöver ha en lysande humor för att kunna sälja bilar, och att en bra försäljare snackar lite för mycket ibland. No shit!?!? Tänk vilken sensation! Kanske presidenten kunde ännu ge ett utlåtande i denna vitala fråga!?

En av grejerna som upprört Volket var Kiesis uttalande om hur han uppskattar att kvinnan stryker hans skjorta. Det gör jag med, men mamma sköter det alltmer sällan nuförtiden. Urled på liknande häxjakter i media, tänker jag själv protestera på mitt eget lilla provokativa vis. Varje gång en skjorta ska stykas hemma hos mig så kommer jag hädanefter att klä mig i kvinnokläder och högljutt sjunga Aretha Franklins "R-E-S-P-E-C-T". Hela världen kommer att bli arg på mig!!! Eller kanske int hela världen, int så många som ser mig stå här ensam i min lilla etta, men det är ju tanken som räknas! Ha! Där fick ni!

28 augusti, 2009

Trender och mode

Ibland kan trender föra med sig något intressant och vackert, ibland inte. Själv så uppskattar jag speciellt vissa saker modetrender fört med sig. En av dessa uppfanns år 1946 av den franske ingenjören Louis Réard, nämligen bikinin. Förutsatt att den inte "missbrukas", så är den nog en sann fröjd för ögat. En annan "trendgrej" som faller mig nära hjärtat är rockmusiken, med alla dess underliggande genrer. Gemensamt för kanske bägge av dessa är att dom väckt stor uppståndelse när dom lanserades för första gången, i såväl gott som ont.

Om man ser på mer moderna trender idag så är kanske en av dom mest ögonfallande även den ett kvinnoplagg, nämligen harembyxorna. Hur i hel**** kan någon tycka att dom är snygga? Dom får ju bakdelen att se ut som ett hängande elefantarsle som dessutom skitit på sig. Ibland så tappar jag heltenkelt hoppet för mänskligheten när folk tycks totalt sakna självkritik. Ett plagg blir ju liksom inte snyggt bara av att någon modedesigner bästämmer att detta ska bli sommarens hitgrej! Först går folk på aerobic 15 ggr i veckan för att man ska göra så, och sen när dom får en tajt rumpa så klär dom den i harembyxor! HALÅÅ!?!?!

Ser man sen på t.ex. hårstilar eller mer allmänt på utseende, så är det ju vanligt att vissa grejer återkommer efter att dom varit ur mode i x-antal år. Influenser från 60- och 70-talet har vi fått ta del av dom senaste åren. En sak jag undrat över är varför inte 40-talet kan bli pop igen? Kanske det vore på tiden att vattenkammad sidbena och rektangulär 3 cm bred mustasch sku vara innegrejen nästa sommar? De börjar ju liksom vara passé med att detdär är passé nu, vahh?? Upp och hoppa och ut och marschera bara med glada miner!

05 juli, 2009

ljus



18 maj, 2009

Jag har troligtvis inte svininfluensa

Till alla er som varit oroliga, skickat blommor, konfekter, strippor eller telegram så kan jag säga att det nu är bekräftat. Nu kan ni dra en lättnadens suck! Jag har troligtvis INTE svininfluensa fast jag legat i bloggkarantän en längre tid. Det handlade troligtvis endast om någonsorts motivationsbrist och allmän lättja. Tians nyheter, BBC, NBC, ABC och Esso kommer kanske att nämna om detta senare ikväll, men jag ville rapportera först om detta på min blogg. Förklaringen till varför jag inte har svininfluensan är säkert att jag inte under den senare tiden vistats i Mexico. Har aldrig vistats där för den delen, men det är sen en annan sak.

18 april, 2009

Mitt liv som tv-kändis


Vissa av er har kanske inte undrat varför jag bloggat så lite på senare tid. Allt har sin naturliga förklaring... Jag är ju tv-kändis nuförtiden, och har fullt upp med att delta i exklusiva fester och andra jippon som ni stackars vanliga icke-kändisar aldrig blir inbjudna till. Om det är någon som inte vill beundra min "30-minutes of fame" i primetime sändningstid så ska ni inte följa denna länk http://areena.yle.fi/toista?id=2103343. Reprisen är tillgänglig på YLE:s sida fram tills den 13.5.2009

Ni som kände mig i mitt tidigare liv skall inte heller bli förvånade om jag inte hälsar på er ifall ni råkar på mig på stan. Man kan inte hälsa på alla mänskor, och det är ju helt naturligt att kändisar håller samman och bildar egna innegäng. Ta det alltså inte personligt, det handlar bara om att ni inte är vad jag är. Det är ju inte ert fel att ni inte uppnått samma status som jag har. Eller jo, det är ert fel, men jag vill ju inte såra er. Jag har också någon gång varit som er, och jag förstår er frustration.

28 mars, 2009

Där skon klämmer goes TV

Nu räcker det tydligen int för das Volk att jag jomar av mig här på min blogg. I tisdags spenderade jag nämligen hela dagen framför en massa tv-kameror i YLE:s studio i Tammerfan. Ni vet, samma ställe där Pikku Kakkonen sänds ifrån, Tampere kymmenen. Kanske dom sänder utvalda klipp av mitt jomande också där, vem vet... Hursomhelst så klaga jag en massa förstås, samanlagt i ca 4 timmar. Tyvärr går int allt ut i etern, utan dom klipper ihop det till en ca ½h lång snutt.

Min kritik riktade jag mot omsorgminister Risikko, och hennes ologiska politik i snusfrågan. Främst då alltså själva 'logiken' i det hela, utan att försöka försköna själva snusandet i sig. Programmet är en "rättegång" där Risikko står åtalad. Det är nu andra gången på en kort tid dom ringt från YLE och frågat om jag ställer upp å joma. Den första gången tackade jag nej, då handla det om en direktsändning. Det är int så allvarligt att göra bort sig i en bandad sändning sa någon som vet.

Det är lite annat att spy galla framför typ 17 kameror och en massa starka lampor än här på bloggen. Speciellt om man int är van med sånt, så kan det vara svårt att formulera sig klart och vettigt. Så får nu se vad det blir sen. Man vet ju aldrig hur dom klipper ihop det hela. Citerar Magnus monolog till reportern i filmen Torsk på Tallinn: "Du kan klippa och lägga ihop och manipulera dina bilder. Jag vet ju att tekniken har gått ganska långt, och jag var där. Det räcker väl för att du ska kunna måla upp en djävulsbild av mig. Det tror ja. Det tror ja att du kan göra."

Programmet heter Tuomio, och sänds på ugriska på YLE TV2 påskmåndagen 13.4. kl 20:50 republikens tid. Rekommenderar knappast någon att se hela farsen. Man kan också rösta på vem som "vinner" genom SMS. Slösa era pengar på något mer vettigt, tack! Ge fast mig era pengar. Jag gillar pengar. Får ja int det jag vill ha så blir jag arg. Det vill ni nog inte...

19 mars, 2009

Saker jag inte förstår mig på: Del V - Online dejtande

På den gamla goda tiden, då när underhållsbidragen betalades i mark och internet int fanns, var allt så komplicerat. Det var i princip omöjligt att bryta mot lagen om man stannade hemma. Nuförtiden är det tvärtom. Lättast bryter du mot lagen när du sitter hemma bekvämt vid din dator och klickar dig fram. Till exempel, ännu i början på 90-talet så var det svårt att olagligt lyssna på musik. Då var man tvungen att ta sig till någon utomhuskonsert, i fyllan klättra över staketet, smutsa ner byxorna och riva sönder skjortan i taggtråden innan man fick njuta av olydnaden. Nu är det bara att klick klicka sig in i fördärvet. Samma gäller dejtande. Förr var man tvungen att aktivera sig lite, åtminstone se till att man hade hygienen i skick, men nu kan man sitta hemma stinkandes svett samtidigt som man tvångsflirtar med fast 50 potentiella offer simultant.

Själva idén med onlinedejting-konceptet har jag svårt att fatta. Man (ofta kvinna) laddar upp en bild på sig tagen strax efter skriftskolelägret, sen berättar kvinna om vad kvinna gillar för musik och vad kvinna har för favoritfärg och favoritböcker. Sen förväntar kvinna sig att kvinna ska få vettiga svar på sin 'annons'. Ännu bättre blir det när kvinna laddar upp en profilbild på sin hund Morgan. Hur sjuk är kvinna egentligen? Är det meningen att Man ska bli kåt på eran terrier, och sen vilja träffa er? Fy faa'an! Jag bryr mig ganska noll i vad kvinna har för favoritlitteratur eller favoritfärg. Har aldrig planerat börja idka högläsning hemma eller klä mig i rosa fast det råkar vara kvinnas favoritfärg! Och jo, jag äcklas av sådana som tänder på djur...

Sen så bestämmer Man och kvinna att dom ska träffas IRL efter att parterna underrättat varandra om diverse intressen och hobbyn. Man känner knappt igen kvinna vid själva träffen eftersom kvinna ändrat 'aningen' sedan den första nattvarden (ofta endast fysiskt dock). Kvinna har dessutom med sin hund på träffen, den som Man blev so-not förtjust i. Kvinna (och hund) blir förjust i Man eftersom bilden hon fått stämmer relativt bra överens med verkligheten, men Man är inte inne på samma linje direkt. Man vet inte om det är kvinna eller hund som dreglar på golvet. Man vill dock inte såra kvinna, och tvingas därför i panikångest ta till små vita lögner för att undvika ytterligare konfrontation med kvinna ifråga. Kvinna blir arg och beskyller Man för att vara skitstövel. Man dejtar a l d r i g online mera.

16 mars, 2009

Kvällens käk