Autsdi

Ååh vad härligt med skandaler eller hur? För en kort stund kan man helt glömma recessionen och det andra dystra i ens liv, när man antingen skrattar åt människor som gör bort sig i Big Brother, eller är ilsken åt bilförsäljare som grillas av kvällspressen. Livet har plötsligt ett innehåll när den fördämda personliga frustrationen får ett konkret ansikte man kan skratta, håna eller vara ilsken åt. När stora saker, som t.ex. ekonomiska kriser blir för komplexa att greppa tag om, så är dett lättast att gå "back to basics". Desto lägre nivå på skvallret - desto bättre. "Keep it simple!"

Herr Kiesi, nu f.d. försäljningschef för Audi i Finland, ställde upp i en intrevju i tidningen Anna. Detta var en specialutgåva av tidningen och hans intrevju vad en del av en artikelserie "Mannen talar om kvinnan". Int kanske så konstigt att tidningen ifråga medvetet sökte efter likheter mellan kvinnor och bilar när man intervjuar en bilförsäljare under detta tema. Vad var då skandalen? Jo, att han konstigt nog drog just sådana paraleller! Tänka sig, reportern fick precis vad den var ute efter! Stackars karln förstod bara int att hålla käften och tacka nej till den intervjun, och det kostade honom jobbet.

Läste själv igenom citaten som upprört tillochmed på ministernivå (länk till citaten på ugriska). Man behöver int vara någon Einstein för att fatta att kuppen försökte vara rolig, men int riktigt träffa rätt alla gånger. Säkert har det hänt på nån bastukväll att någon skrattat åt hans skämt nångång, så 59-åringen levde säkert i den tron att han är en komiker. Vad lär vi oss av detta då? Åtminstone att man int behöver ha en lysande humor för att kunna sälja bilar, och att en bra försäljare snackar lite för mycket ibland. No shit!?!? Tänk vilken sensation! Kanske presidenten kunde ännu ge ett utlåtande i denna vitala fråga!?

En av grejerna som upprört Volket var Kiesis uttalande om hur han uppskattar att kvinnan stryker hans skjorta. Det gör jag med, men mamma sköter det alltmer sällan nuförtiden. Urled på liknande häxjakter i media, tänker jag själv protestera på mitt eget lilla provokativa vis. Varje gång en skjorta ska stykas hemma hos mig så kommer jag hädanefter att klä mig i kvinnokläder och högljutt sjunga Aretha Franklins "R-E-S-P-E-C-T". Hela världen kommer att bli arg på mig!!! Eller kanske int hela världen, int så många som ser mig stå här ensam i min lilla etta, men det är ju tanken som räknas! Ha! Där fick ni!

Trender och mode

Ibland kan trender föra med sig något intressant och vackert, ibland inte. Själv så uppskattar jag speciellt vissa saker modetrender fört med sig. En av dessa uppfanns år 1946 av den franske ingenjören Louis Réard, nämligen bikinin. Förutsatt att den inte "missbrukas", så är den nog en sann fröjd för ögat. En annan "trendgrej" som faller mig nära hjärtat är rockmusiken, med alla dess underliggande genrer. Gemensamt för kanske bägge av dessa är att dom väckt stor uppståndelse när dom lanserades för första gången, i såväl gott som ont.

Om man ser på mer moderna trender idag så är kanske en av dom mest ögonfallande även den ett kvinnoplagg, nämligen harembyxorna. Hur i hel**** kan någon tycka att dom är snygga? Dom får ju bakdelen att se ut som ett hängande elefantarsle som dessutom skitit på sig. Ibland så tappar jag heltenkelt hoppet för mänskligheten när folk tycks totalt sakna självkritik. Ett plagg blir ju liksom inte snyggt bara av att någon modedesigner bästämmer att detta ska bli sommarens hitgrej! Först går folk på aerobic 15 ggr i veckan för att man ska göra så, och sen när dom får en tajt rumpa så klär dom den i harembyxor! HALÅÅ!?!?!

Ser man sen på t.ex. hårstilar eller mer allmänt på utseende, så är det ju vanligt att vissa grejer återkommer efter att dom varit ur mode i x-antal år. Influenser från 60- och 70-talet har vi fått ta del av dom senaste åren. En sak jag undrat över är varför inte 40-talet kan bli pop igen? Kanske det vore på tiden att vattenkammad sidbena och rektangulär 3 cm bred mustasch sku vara innegrejen nästa sommar? De börjar ju liksom vara passé med att detdär är passé nu, vahh?? Upp och hoppa och ut och marschera bara med glada miner!

ljus

Jag har troligtvis inte svininfluensa

Till alla er som varit oroliga, skickat blommor, konfekter, strippor eller telegram så kan jag säga att det nu är bekräftat. Nu kan ni dra en lättnadens suck! Jag har troligtvis INTE svininfluensa fast jag legat i bloggkarantän en längre tid. Det handlade troligtvis endast om någonsorts motivationsbrist och allmän lättja. Tians nyheter, BBC, NBC, ABC och Esso kommer kanske att nämna om detta senare ikväll, men jag ville rapportera först om detta på min blogg. Förklaringen till varför jag inte har svininfluensan är säkert att jag inte under den senare tiden vistats i Mexico. Har aldrig vistats där för den delen, men det är sen en annan sak.

Mitt liv som tv-kändis

Vissa av er har kanske inte undrat varför jag bloggat så lite på senare tid. Allt har sin naturliga förklaring... Jag är ju tv-kändis nuförtiden, och har fullt upp med att delta i exklusiva fester och andra jippon som ni stackars vanliga icke-kändisar aldrig blir inbjudna till. Om det är någon som inte vill beundra min "30-minutes of fame" i primetime sändningstid så ska ni inte följa denna länk http://areena.yle.fi/toista?id=2103343. Reprisen är tillgänglig på YLE:s sida fram tills den 13.5.2009

Ni som kände mig i mitt tidigare liv skall inte heller bli förvånade om jag inte hälsar på er ifall ni råkar på mig på stan. Man kan inte hälsa på alla mänskor, och det är ju helt naturligt att kändisar håller samman och bildar egna innegäng. Ta det alltså inte personligt, det handlar bara om att ni inte är vad jag är. Det är ju inte ert fel att ni inte uppnått samma status som jag har. Eller jo, det är ert fel, men jag vill ju inte såra er. Jag har också någon gång varit som er, och jag förstår er frustration.

Där skon klämmer goes TV

Nu räcker det tydligen int för das Volk att jag jomar av mig här på min blogg. I tisdags spenderade jag nämligen hela dagen framför en massa tv-kameror i YLE:s studio i Tammerfan. Ni vet, samma ställe där Pikku Kakkonen sänds ifrån, Tampere kymmenen. Kanske dom sänder utvalda klipp av mitt jomande också där, vem vet... Hursomhelst så klaga jag en massa förstås, samanlagt i ca 4 timmar. Tyvärr går int allt ut i etern, utan dom klipper ihop det till en ca ½h lång snutt.

Min kritik riktade jag mot omsorgminister Risikko, och hennes ologiska politik i snusfrågan. Främst då alltså själva 'logiken' i det hela, utan att försöka försköna själva snusandet i sig. Programmet är en "rättegång" där Risikko står åtalad. Det är nu andra gången på en kort tid dom ringt från YLE och frågat om jag ställer upp å joma. Den första gången tackade jag nej, då handla det om en direktsändning. Det är int så allvarligt att göra bort sig i en bandad sändning sa någon som vet.

Det är lite annat att spy galla framför typ 17 kameror och en massa starka lampor än här på bloggen. Speciellt om man int är van med sånt, så kan det vara svårt att formulera sig klart och vettigt. Så får nu se vad det blir sen. Man vet ju aldrig hur dom klipper ihop det hela. Citerar Magnus monolog till reportern i filmen Torsk på Tallinn: "Du kan klippa och lägga ihop och manipulera dina bilder. Jag vet ju att tekniken har gått ganska långt, och jag var där. Det räcker väl för att du ska kunna måla upp en djävulsbild av mig. Det tror ja. Det tror ja att du kan göra."

Programmet heter Tuomio, och sänds på ugriska på YLE TV2 påskmåndagen 13.4. kl 20:50 republikens tid. Rekommenderar knappast någon att se hela farsen. Man kan också rösta på vem som "vinner" genom SMS. Slösa era pengar på något mer vettigt, tack! Ge fast mig era pengar. Jag gillar pengar. Får ja int det jag vill ha så blir jag arg. Det vill ni nog inte...

Saker jag inte förstår mig på: Del V - Online dejtande

På den gamla goda tiden, då när underhållsbidragen betalades i mark och internet int fanns, var allt så komplicerat. Det var i princip omöjligt att bryta mot lagen om man stannade hemma. Nuförtiden är det tvärtom. Lättast bryter du mot lagen när du sitter hemma bekvämt vid din dator och klickar dig fram. Till exempel, ännu i början på 90-talet så var det svårt att olagligt lyssna på musik. Då var man tvungen att ta sig till någon utomhuskonsert, i fyllan klättra över staketet, smutsa ner byxorna och riva sönder skjortan i taggtråden innan man fick njuta av olydnaden. Nu är det bara att klick klicka sig in i fördärvet. Samma gäller dejtande. Förr var man tvungen att aktivera sig lite, åtminstone se till att man hade hygienen i skick, men nu kan man sitta hemma stinkandes svett samtidigt som man tvångsflirtar med fast 50 potentiella offer simultant.

Själva idén med onlinedejting-konceptet har jag svårt att fatta. Man (ofta kvinna) laddar upp en bild på sig tagen strax efter skriftskolelägret, sen berättar kvinna om vad kvinna gillar för musik och vad kvinna har för favoritfärg och favoritböcker. Sen förväntar kvinna sig att kvinna ska få vettiga svar på sin 'annons'. Ännu bättre blir det när kvinna laddar upp en profilbild på sin hund Morgan. Hur sjuk är kvinna egentligen? Är det meningen att Man ska bli kåt på eran terrier, och sen vilja träffa er? Fy faa'an! Jag bryr mig ganska noll i vad kvinna har för favoritlitteratur eller favoritfärg. Har aldrig planerat börja idka högläsning hemma eller klä mig i rosa fast det råkar vara kvinnas favoritfärg! Och jo, jag äcklas av sådana som tänder på djur...

Sen så bestämmer Man och kvinna att dom ska träffas IRL efter att parterna underrättat varandra om diverse intressen och hobbyn. Man känner knappt igen kvinna vid själva träffen eftersom kvinna ändrat 'aningen' sedan den första nattvarden (ofta endast fysiskt dock). Kvinna har dessutom med sin hund på träffen, den som Man blev so-not förtjust i. Kvinna (och hund) blir förjust i Man eftersom bilden hon fått stämmer relativt bra överens med verkligheten, men Man är inte inne på samma linje direkt. Man vet inte om det är kvinna eller hund som dreglar på golvet. Man vill dock inte såra kvinna, och tvingas därför i panikångest ta till små vita lögner för att undvika ytterligare konfrontation med kvinna ifråga. Kvinna blir arg och beskyller Man för att vara skitstövel. Man dejtar a l d r i g online mera.

Kvällens käk

Saker jag inte förstår mig på: Del IV - Mänskor som int förstår sig på mig

Det finns en hel del mänskor som int förstår sig på mig. Väldigt få vågar/ids säga detta offentligt, så det exakta antalet är svårt att uppskatta. En kvalificerad gissning från min sida är 23%. Denna uppskattning baserar sig på ingenting, men vill man vara trovärdig så måst man presentera siffror. Jag vet int om jag vill vara trovärdig, men jag gillar siffror. Ibland har jag också svårt att förstå mig på mig själv. 79. Jag förstår int varför. Och det är just problemet. Eller är det? 8.

Saker man int förstår sig på kan man int förstå sig på liksom. Därför kan man int resonera sig fram till hur någon int fattar om man int fattar hur dom int fattar liksom. Fattas bara att dom börjar joma om saken. Då vet man int alls vad det handlar om. Men jag inser iallafall att jag int fattar, men det förstår kanske int alla. Nå kanske ni förstår min poäng? Eller så int. Fanns det en poäng överhuvudtaget? Var det meningen att det inte skulle vara nån mening?

Kan man hitta en mening i det meningslösa? Meningslösa lösa meningar. Bokstav efter bokstav, ord efter ord. 362. Och ibland siffror. Lösryckta siffror som stöd för påståenden som inte existerar. 2875. Mening efter mening och stycke efter stycke, som totalt saknar mening. Hur kan man fatta sånt man int fattar? Fattar ni? Jag är skeptisk och tar en tékopp. Té är något jag förstår mig på. My cup of tea, liksom.

Saker jag inte förstår mig på: Del III - Ryssar

Nuförtiden bloggar jag alltmer sällan om jobbgrejer. Men med risk för att bli stämplad som dittan och dattan, och dessutom få sparken från jobbet, så tycker jag ändå att jag måst skriva om en sak. Företaget jag jobbar för levererar olika sorts anläggningar och konsulttjänster för industrin. I många av anläggningarna vi designar uppkommer det i processerna oundvikligen dödligt farliga gaser under driften, bl.a. svavelväte. Andas man in koncentrerat svavelväte så dör man genast. Därför är det naturligt att säkerheten prioriteras i alla steg av planeringen och naturligtvis också under själva driften. Vi använder oss bl.a. av svavelvätemätare som tjuter till vid minsta koncentration.

Nåväl, nyligen var jag på ett försäljningsmöte där vi försökte göra vårt bästa i att inte sälja något till Ryssland. Ingen vill åka iväg dit heltenkelt, och allra minst jag. En av kollegerna som var på samma möte hade nyligen varit till Sibirien på konsultuppdrag, där det fanns i drift en liknande anläggning som den vi försökte att inte sälja, men av modell äldre och av rysk design. Efter avverkad fabrikssafari passade en av dom ryska cheferna på att ställa en fråga till min kollega. Det var den enda frågan dom ställde den finska experten som var på besök där. Deras fråga löd "Jo, vi undrar varför dom som dör här alltid ligger på rygg?"

Deras problem var alltså inte själva olyckorna i fabriken, det hade dom inte funderat över destomera, men dom tyckte det var väldigt konstigt att den avlidne alltid låg på rygg. "Titta, nu ligger det en på rygg där igen! Va konstigt!" Hur många som dött i denna gaskammare fråga min kollega aldrig av dom, men man kan anta att det rör sig om ganska många när dom märkt ett sådant statistiskt samband mellan dödsfallen. Ibland vet man int om man ska skratta eller gråta. Jag brukar välja att skratta. Nån klok har sagt att det förlänger livet.