Jag och min Jopo

Jag cyklar till jobbet varje dag nu, oberoende av om det regnar, haglar eller bara duggar. Det blir cirka 12 km en väg, alltså 24 km samanlagt per dag. Uppförsbackarna är ganska tunga med min Jopo, eftersom den har bara en växel. Mina kolleger anser att jag är sjuk i huvudet, men själv känner jag mest av det i röven faktiskt. Jopon är inte gjord för att cykla långdistans med, men det skiter väl jag i. Man måst våga vara annorlunda och göra sånt som int hör till tycker jag. Funderar allvarligt på att cykla till jobbet hela vintern.

Om man vill låta bra, vilket man vill, så kan man alltid säga att man gör det för att minska på koldioxidutsläppen, och att man vill rädda världen. Det är nog inte egentligen mitt motiv för att cykla, är int helt övertygad om att denna värld förtjänar att räddas, men det kan låta förbannat fint och ansvarsfullt att säga sånt. Egentligen cyklar jag för att jag mår bra av det och så sparar man pengar samtidigt, alltså helt egoistiska själ. Bryr mig ganska lite i mina personliga koldioxidutsläpp om jag skall vara riktigt ärlig, vilket jag inte är.

I morn höll en mamma på att kila mig i diket med barnvagnen när jag cykla på gångbanan med Jopon. Hon mumlade dessutom något ilsket men jag hade inte intresse av att stanna och diskutera med henne. Jag hade ju kunnat cykla på vägen bland bilarna, det hade hon helt rätt i, men dom kör väldigt hårt där och körbanan är extra smal just på denna plats, så därför cyklar jag helst på gångbanan där det sällan är något folk. Bilisterna i Helsingfors är totala idioter och tar inte hänsyn till någon, så därför håller jag mig helst på distans från dom.

Denna morgon var det bara mamman med barnvagnen på hela långa och 3-meter breda gångbanan men ändå ville hon vara arg åt mig och försöka kila mig i diket. Hon hade visserligen rätt i att där får man egentligen inte cykla, men so what? Är det riktigt smart att med sin barnvagn försöka tränga folk i diket?? Halåå! Tänk om jag krockat med barnvagnen! Säkert kul för henne om barnet sku skada sig, men hon sku sen senare få berätta åt sitt barn om hur det gick till. "Du blev invalid där, men det var inte mitt fel. Han som cykla på dig skulle egentligen inte ha haft rätt att cykla där".

Nu utgick mamman ifrån att jag väjer när hon kilar mig med vagnen, men tänk om den som cykla där skulle haft t.ex. 2 promille i blodet! Tror faktiskt inte hon tänkte såpass långt. Folk är tydligen beredda att göra stora uppoffringar och ta enorma risker bara därför att dom vet att dom har rätt. Spelar ingen roll vad som konsekvenserna är, så länge jag har rätt så mår jag bra av det. Att kompromissa går inte. Regler är regler och dom ska följas till punkt och pricka!