Reflexioner från bardisken

Hur kan något heta "non-alcoholic partydrink"? Är det bara jag som ser paradoxen i det hela? Att festa utan sprit är ju som att flyga i turistklass, tror man det blir bra så lurar man nog sig själv. Jag tyckte drinken hade ett så roligt namn att jag handla en förra veckan, en hel flaska för att vara mera exakt. Nu ser jag poängen med det hela. Dricker man endast sådana så känns livet efter efterfesten som en fest. Nu önskar jag att så skulle ha varit fallet för min del. Jag drack ej av den flaskan, utan skänkte bort den med en ironisk baktanke. Livet känns inte alls som en fest just nu, livet känns som turistklass på Aeroflot, eventuellt högtflygande men inte alls så givande.

Varför festa då? Behöver man festa för att leva, eller måst man leva och ladda upp med energi för att orka festa? En fest borde väl rimligtvis vara något som tillför energi till ens tillvaro eftersom det är något man ser fram emot och som man ofta frivilligt betala dyra pengar för. Men är det så? Nu undrar jag om vi mänskor är dumma i huvudet? Eller okej, kanske man int borde dra alla över en kam, är jag dum i huvudet? Hursomhelst, nu ska det bli en kopp cappuccino, non-alcoholic non-partydrink.