Vägen hem

Vägen hem från svampskogen kan ibland vara lång, och ännu dagen efter konstens natt kan man stöta på en hel del konstigheter. U-tåget mot stan är fullpackat med folk, och vid en station hoppar en kille på och tränger sig bredvid tjejen på andra sidan gången. Han slänger sin jacka i famnen på killen mitt emot honom och inleder en diskussion med dessa. Annat folk i vagnen antar säkert att dom är bekanta från förr, men annat folk antar fel. Killen har uppenbarligen mycket han vill dela med sig av sina livserfarenheter åt sina medresenärer, och han gör det gärna väldigt högljutt så att alla säkert ska få ta del av dessa.

Mittiallt river han fram en ackuborrmaskin ur sin väska och börjar demonstrera den. Den lär ha en hållbar acku och ett lasersikte som underlättar borrande i mörkret. Detta är en av dom mest nyttiga sakerna jag har stulit på senare tid, säger killen samtidigt som han demonstrerar manicken åt andra genom att borra i luften. Vet nån om man får köpa någon järnsåg mera ikväll från nån affär, frågar han av oss andra i vagnen. Någon svarar att det kan vara problematiskt en lördagskväll att hitta en järnaffär som sku ha öppet. "Kedjelås måste jag ha en järnsåg till, men jag får väl nöja mig med att ta sådana cyklar som jag får låset sönderborrat med i natt då."

Fast ibland är folk så dumma att dom låser fast cykeln bara i framhjulet, och sen kan det finnas en cykel strax bredvid som är låst fast i bakhjulet så då behöver jag bara ta till min verktygsback, säger han samtidigt som han skrattar och visar runt sina övriga verktyg. Han berättar också hur man lätt får slipat bort serienumret på cykeln så att den inte kan identfieras efter stölden. Är vi i Nodsjö nu, frågar killen kollektivt av resten av vagnen. Någon bak i vagnen svarar att det är metron som går till Nordsjö, inte tåget. "Sorry, jag e lite sekasin idag, tog väl några knappar för mycket". Alla tittar förlåtande på killen.

När jag hoppar ur tåget skiljs våra vägar åt, jag tar mina svampar och söker mig hemåt. I spåragnen sätter sig en kille bredvid mig fast det finns många lediga platser både bakom och framför mig. Han sneglar på mina svampar, viskar något obegripligt i mitt öra samtidigt som han börjar smeka mig på låret. Ja tittar lite skitigt på honom och han reser sig då genast och slår till en man som ställt sig för att hoppa ut vid nästa hållplats med knytnäven i ryggen. Både jag och mannen som fick ta emot slaget hoppar ur och jag går hem med mina svampar. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta, men när jag kommer hem lyfter jag iallafall in min cykel i lägenheten. Better safe than sorry...