Jag har åter igen fått in klagomål. Inte på det jag skrivit, utan på det jag inte skrivit. Jag borde alltså ha bloggat mer aktivt än vad jag gjort. Nu ska jag förklara varför jag inte kunnat blogga. Alltså jag bloggar om orsakerna till utebliven bloggning. Sounds litet paradoxalt maybe? Välkommen till min verklighet som inte alltid är så entydig!
Till saken hör att i teorin har jag kunnat blogga, men i praktiken så har det inte lyckats. Det magnifika -3 stjärniga hotellet Sommelo i Kuusankoski, där jag bor ännu i 2 veckor, har nämligen wlan. I teorin då alltså, för i praktiken funkar det int. Trevligt att veta att i teorin borde det åtminstone funka, som tanten vid respan upplyste mig vänligt om. Jag kan ibland vara lite teoretisk av mig, så varför förarga sig över små praktiska detaljer?
I teorin så borde rummet jag bor i vara relativt svalt, pga att man har lufkonditionering i hotellet. I praktiken så svettas jag ändå varje natt då det är tydligen något fel på systemet. Men det värmer mitt hjärta att veta att felet kommer att fixas, iallafall nångång... kanske. I teorin är också Kuusankoski en trevlig stad med ett rikt kulturliv och aktiviteter för ung som gammal. Fast det måst jag erkänna att även i praktiken så har man faktiskt en relativt trevlig golfbana här.
Om ni vantrivs hemma så rekommenderar jag Kuusankoski och hotelli Sommelo som resmål. Jag hoppas verkligen att ni inte trivs här, men det kommer att vara väldigt roligt att komma hem igen. Hotellet är liksom den finska versionen av "Paldiski Palace". Ni vet, hotellet från Killinggängets legendariska film "Torsk på Tallinn". Den enda aktiviteten dom har på hotellet är "päivätanssit" som ordnas imorron från kl 12-16. Vilken otur att jag måst jobba just då. Har aldrig varit på päivätanssit förr och det låter ju iallafall intressant, speciellt om den ordnas av Lembit Metsiks finska motsvarighet.
07 maj, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Päivätanssit låter onekligen som nån slags höjdare. Kanske det sku löna sig att ta ledig en dag och fara å dansa - nykter - med en massa mommon? Eller varför int moffan också. Du som älskar dans.
Tyvärr missade jag tillställningen, men hoppas det kommer igen...
Tapza, dehär håller inte i längden. Du kan inte fortsätta såhär! Antingen så bloggar du eller så bloggar du inte! Förstår du inte vad du utsätter oss läsare för? Ständig besvikelse! Här går man flera gånger om dagen och kollar om du uppdaterat din blogg och varje gång blir man lika bestört - inget nytt denna gång heller.
Annat var det förr (tm). På din gamla blogg så kunde det komma flera små inlägg på en och samma dag. Totlat nonsens inlägg, och dins fans gillad det.
Men nu har du gått och blivit så jävla pretentiös! Dina inlägg måste vara långa och ha någon point, du sätter ribban högt för vad du vågar publicera för tänk om det "skulle vara under din standard". Dina krav kväver din kreativitet! SKÄRPNING FÖR HELVETE!
Vi vill inte ha nån standard eller kvalitet! Vi vill bara ha nåt att läsa, nåt som e tapza så som vi känner honom. Någon som bryr sig mindre om vad han skriver än aftonspyan, iltasanomat och seiska tillsammans! Nån som inte bry sig, fast han ändå gör det.
Om det inte snart blir en ändring finns det en risk att du tappra dina läsare och bloggen livskraftig som en NMT-telefon är idag. Vi vet att du kan bättre, men vill du o orkar du?
Tapza!
Vissa bloggläsare är som gökungar. Sitter där och när sig på andras energier och de har dessutom mage att klaga och kräva ständigt mera. Själviska egoister. Knappast vänner.
Gör som du själv tycker. Bloggar gör man om och när man vill eller kan och om just det man för tillfället vill. Då det känns lustfyllt. Sen kan man skita i resten! Låt gökungarna svälta ihjäl om de inte får den mask de föredrar.
Och de där som ställer krav kan dra sig baklänges och när de är klara med det så kan de göra det en gång till.
hehe :-)
Jo, det finns en hel del gökungar som dras tills mitt gökbo. Men jag är nog faktiskt en otroligt lat människa. Kräver ingen något av mig så sker nog inget överhuvudtaget. Gäller int bara med bloggandet. Jag är liksom en gökpappa som försöker fly undan en massa gökungar som skriker efter mig ;-)
Skicka en kommentar