Du gamla du fria

Det bästa med Sverige är hemresan. Eller ska vi säga att det värsta egentligen. Verkligheten motsvarar int riktigt förväntningarna, så att säga.

Hemresan går väl relativt bra ända tills jag anländer till flygfältet.
När jag ska igenom säkerhetskontrollen visar jag pappret som jag printat ut av min e-ticket samt mitt pass.

Den unga damen vid ingången säger då att "You need a boarding card to get through here!"
Jag (på svenska): "Men jag har e-ticket, har checkat in redan igår, och har inget incheckat bagage"
Damen: "Yes, but you need a boarding card to get through here"
Jag: "Men vad är det för &%¤&¤ idé med en e-ticket om man ändå behöver ett boarding card?"

Slutligen vinner jag, och kommer igenom utan boarding card efter att ha visat henne SMS:et som republikens flygbolag skickat mig som bekräftelse på min incheckning dagen innan.

Metalldetektorn kan ju inget annat än pipa när jag går igenom den. Gubben ber mig ta bort bältet och lägga det på bandet. Byxorna faller till knäna, men vad gör nu det. Känner säkert ingen där ändå.

Nåväl. När jag anländer till gaten så märker jag att planet förstås är försenat. Nå, man har ju tid att surfa på nätet då iallafall. När jag börja fråga runt mig var man kan köpa vouchers som man kan logga in på wlan med så får jag veta att dom kan man endast köpa innan man gått igenom säkerhetskontrollen. TACK! Bra service!

Som land ligger Sverige 10 år före Finland nästan i allt, både på gott och ont. Men ändå är det nog mycket som är ganska efterblivet där. Helt retardo asså, typ, liksom...