Sjukdomsblogg IV

Kapitel tio. Yttre skador
Det hände sig att efter en 'incident' senaste fredag så var jag tvungen att ungefär vid midnatt uppsöka polikliniken vid Maria sjukhus här i Helsingfors. Med ett blödande sår på kinden i behov av några stygn, fyra spruckna tänder och totalt demolerade glasögon, satt jag mig snällt ner och väntade på min tur till fabbo doktorn. Såret blödde ganska häftigt så mina kläder var relativt blodiga kan man väl lugnt säga. Synen var säkert ganska brutalixxx, men eftersom jag ser ganska noll utan glasögon så kan jag bara föreställa mig saken.

Det tog sin tid att köa till doktorn så under tiden inledde jag en diskussion med en ung man av utländsk härkomst som satt bredvid mig i vänterummet. Han hade också ett sår i ansiktet, men eftersom jag inte såg skadans omfattning så tydligt utan glasögon så frågade jag honom varifrån han var hemma och vad som hade hänt honom. Mannen berätta att han är kurd, och att han hade nyss i centrum blivit knivhuggen i ansiktet av en iranier med en mattkniv. Han visade mig det blödande 15 cm långa såret som sträckte sig snett över hela ansiktet och missade ögat med dryga centimetern.


T-shirten jag hade underst i fredags.

Trevligt! Eftersom vi hade något gemensamt, d.v.s. ett blödande sår i ansiktet, så bondade vi direkt och diskuterade både det ena och det andra. Mannen berätta att kurderna och iranierna har gräl på gång även här i Helsingfors, och att dom inte kommer att göra någon polissak av detta. "Sådant sköter vi internt. Jag vet vem dom är och vi hälsar på iranierna nästa helg istället och gör upp om saken" . Fint att folk kan förlåta varandra, kramas och sluta fred! Hmm... eller så int. Jag gör mitt bästa i att inte lägga mig i eller säga min åsikt i saken. Något säger mig att man ska int ska leka besserwisser åt en kille som just blivit knivad i fejset.

Kurden bjuder mig på en kopp kaffe från automaten intill och vi skrattar båda åt vårt öde. Man måst ju tänka positivt, det kan alltid vara värre än såhär. Jag berättar mina vakiostoryn åt honom och han i sin tur upplyser mig om kurdernas vardag i Finland. Vi blir ganska goda vänner under dom tre timmarna vi satt där och vänta, och eftersom kurden äger en kebabrestaurang så lovade han bjuda mig på kebab ifall jag hälsar på honom. Ikväll ska jag äta kebab. Iskender kebab - tulinen ja valkosipuli.