I-D-I-O-T-E-R

Idag stör jag mig bara på idioter i största allmänhet. Ifall man är född som idiot så kan man ju inget åt det, men vad man igen kan göra är att hålla käften! Det mest tragiska med idioter är ju att dom int fattar det själva. Om dom förstod att dom är idioter så skulle dom paradoxalt int vara det, eftersom dom då bevisligen skulle ha lite vett i sig. Om man vill vara vänlig så tycker jag att man borde påpeka sånt åt idioter; "Hej, kanske du int visste, men du är en idiot!". Fast då blir dom bara arga och förstår int att man menar bara väl. Om dom sku vara smarta så sku dom ta det som något uppbyggande, ungefär som "Hej, kanske du int visste, men du har ketchup i skägget!". Man torkar bort ketchupen, tackar för upplysningen, och fortsätter sin färd.

Ute på stan och i allmänna färdmedel känner man igen idioterna lättast när dom talar i telefon. Kännetecknande för Idiotus Maximus är att dom ropar i luren, ordagrannt alltså, inte som man eventuellt gör efter spritfest då. Vissa direkt i telefon, andra i handsfree. Det är nästan värre om dom har handsfree. Tänk att dom inte förstår hur idiotiskt det låter när dom t.ex. går där i butiken mellan hyllorna och ropar ut sina dåliga juttun också åt alla andra i butiken. Jag vill inte höra på era intima diskussioner, jag kollar int heller på Big Brother, så snälla ni som ropar i luren. STFU! Vill jag höra dina juttun så ringer jag dig! Skicka fast SMS eller julkort så besparar ni oss andra att höra dravlet!